/ in Swedish


Om man inte drömmer blir man galen,
men mitt i drömmen väcks man av förståndet,
som beställer en traditionell engelsk frukost.
Man får gå halvgalen en dag till.

Werner Aspenström (1976). ”Drömmen” Ur Ordbok.

Share & Comment


Ett otränat öga kan förlåtas för att missta det här för en utställning av windsurfingsegel.

Share & Comment


Så varje midsommar, när vi går över alla gränser för att vara så där lite extra svenska genom att hoppa runt som små grodor, hjälper vi alltså egentligen britterna att håna fransmännen. Till fransk melodi.

Dessutom:

den svenska ambassaden i Paris använde 2003 sången som en del av ett test på svensk anknytning för att få behålla sitt svenska medborgarskap.

Game, set, match för verkligheten över dikten.

Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sm%C3%A5_grodorna?wprov=sfsi1

Share & Comment


Förklarar en del…

Share & Comment


Då var det dags igen.

Share & Comment

En fotnot till debatten om Riksrevisionen


I dag får Riksrevisionen nya Riksrevisorer.  De tidigare Riksrevisorerna valde alla att lämna sina uppdrag (de kan inte bli avsatta) till följd av (eller åtminstone i nära anslutning till) publiceringen av en serie artiklar i Dagens Nyheter i vilka påstådda missförhållanden på myndigheten avslöjades.

För en revisionsforskare var den debatt som följde på dessa händelser intressant. För nästan alla problem som DN avslöjade handlade om att en Riksrevisor, på varierande vis, åsidosatt sitt oberoende samtidigt som många röster i den debatt som följde argumenterade för att göra Riksrevisionen mindre oberoende genom att ställa den under olika former av insyn, tillsyn eller översyn. Men om lösningen är att göra Riksrevisionen mindre oberoende, vad var då problemet till att börja med?

Jag har hållit mig utanför den här debatten. En liten fotnot till debatten om Riksrevisionen har jag dock tillåtit mig. Min kommentar till debatten beskrivs bäst som en fotnot eftersom den inte berör sakfrågan (behöver Riksrevisionen reformeras, osv.) utan snarare tar sig uttryck i ett empiriskt bidrag till frågan om vilken granskningsstil som ger bäst resultat.

I en artikel i Statsvetenskaplig tidskrift beskriver jag hur det ur svaren till en enkät, som jag distribuerat till personer som arbetat i en organisation som blivit föremål för Riksrevisionens effektivitetsgranskning, går att utläsa att en revision som upplevs mer konsultliknande än ansvarsutkrävande också är den typ av revision som, av de som granskas, upplevs leda till att mer förändringar görs som resultat av revisionen i de granskade organisationerna. Resultaten (liksom föregående mening) är förvisso inte de tydligaste eller starkaste men de är åtminstone statistiskt signifikanta. Dessutom upplever åtminstone jag dem som intuitivt rimliga (men för den sakens skull inte nödvändiga eller oundvikliga).

Vad har då det här med debatten om Riksrevisionen att göra? En hel del, skulle jag vilja påstå. För om vi vill ha en Riksrevision, vars granskningar faktiskt leder till förbättringar, tycks mina resultat föreslå att vi åtminstone bör diskutera möjligheten att oberoendet inte är heligt. (Detta är något som Riksdagen faktiskt redan inte bara diskuterat utan även agerat i linje med genom den reform av Riksrevisionen som genomfördes 2010.) Det finns dock många dimensioner att ta hänsyn till. (Men de kan vi bara tala om efter att vi har slaktat den heliga kon.) En är vilken typ av oberoende vi talar om. Att agera som konsult är att förlora en del av sitt oberoende mot ”klienten”. Att bli ställd under ytterligare parlamentarisk tillsyn är en helt annan förlust av oberoende, en förlust som jag inte tror skulle gagna någon. Det skulle riskera alla möjligheter till legitimt ansvarsutkrävande.

Om vi vill att Riksrevisionens granskningar ska kunna leda till att de granskade organisationer gör förändringar med utgångspunkt i Riksrevisionens granskning, så bör oberoendet gentemot regering, riksdag och andra aktörer med ett potentiellt intresse i resultatet av granskningarna bejakas. Det är min starka övertygelse. Men det är inte samma sak som att inte ge Riksrevisionen utrymme att även bejaka sin rådgivande roll. För det tycks vara i rollen av rådgivare som Riksrevisionen gör störst nytta. Den här kopplingen mellan granskningsstil, tendens till att göra ändringar till följd av Riksrevisionens granskning och Riksrevisionens oberoende är dock inte en tes jag driver, eller ens ett centralt argument i artikeln. Istället diskuterar jag det, i en fotnot.1

1. Carrington, T. (2017). “Consulting or Holding to Account? Riksrevisionen as an Agent of Change in Swedish Public Administration” Statsvetenskaplig tidskrift, Årgång 119, nummer 1, sidan 107.

Share & Comment

bokföring (NE)


bokföring, en kronologisk och systematisk redovisning av ekonomiska förhållanden med angivelse av tid och belopp för varje transaktion

Litteraturanvisning

G. Brown & K. Johnston, Paciolo on Accounting (1963);
J. Thomasson m.fl., Den nya affärsredovisningen (18:e upplagan 2010).

 

Nationalencyklopedin, bokföring.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bokföring
(hämtad 2015-12-21)

Share & Comment


Den 16 september lanserar vi och Studentlitteratur boken IFRS – Dilemman och utmaningar på Stockholms universitet. Läs mer om eventet och anmäl dig här.

Share & Comment

IFRS – Dilemman och utmaningar


International Financial Reporting Standards (IFRS) fyller 10 år i Sverige 2015. Detta uppmärksammar jag och mina sex medförfattare[1] i boken IFRS – Dilemman och utmaningar. Boken rapporterar resultaten från olika forskningsprojekt som alla genomförts under det gemensamma paraply som utgörs av ett forskningsprojekt (P2009-0419:1) finansierat av Handelsbankens forskningsstiftelser. Som namnet på boken antyder ligger fokus på de dilemman och utmaningar, som fortfarande ett decennium senare, kvarstår med den nya standarden. På Studentlitteraturs webbplats presenteras boken så här:

I Sverige har införandet av obligatorisk IFRS för noterade företag varit omdiskuterat. I boken IFRS – Dilemman och utmaningar diskuteras skälen till detta, med användning av såväl författarnas egen som andras forskning. En aspekt av IFRS är att det är principbaserat och kräver bedömningar vid upprättande av finansiella rapporter. Detta kan leda till brist på harmonisering och skapa svårigheter för exempelvis revisorer. Å andra sidan skulle det sannolikt vara svårt att införa strikta redovisningsregler globalt. En annan aspekt av IFRS är att det baseras på en syn på ägande och företagsstyrning som skiljer sig från den som utgör grunden för svenskt näringsliv. Detta avspeglar sig exempelvis i användning av verkligt värde inom IFRS, och i den traditionellt svaga tillsynen i Sverige.

Boken är av intresse för alla de som i praktiken påverkats av införandet av IFRS i Sverige (revisorer, redovisare och användare av redovisning), samt för studenter och forskare med intresse för svensk externredovisning.


  1. Bino Catasús, Gunilla Eklöv Alander och Gustav Johed från Stockholms universitet; Pernilla Lundqvist från KPMG; samt Jan Marton och Emmeli Runesson från Göteborgs universitet.  ↩
Share & Comment


“På väg mot avgrunden”

Källa: Krönika av Peter Malmqvist i Fastighetsnytt

Share & Comment