Förklarar en del…
/ in Swedish
En fotnot till debatten om Riksrevisionen
I dag får Riksrevisionen nya Riksrevisorer. De tidigare Riksrevisorerna valde alla att lämna sina uppdrag (de kan inte bli avsatta) till följd av (eller åtminstone i nära anslutning till) publiceringen av en serie artiklar i Dagens Nyheter i vilka påstådda missförhållanden på myndigheten avslöjades.
För en revisionsforskare var den debatt som följde på dessa händelser intressant. För nästan alla problem som DN avslöjade handlade om att en Riksrevisor, på varierande vis, åsidosatt sitt oberoende samtidigt som många röster i den debatt som följde argumenterade för att göra Riksrevisionen mindre oberoende genom att ställa den under olika former av insyn, tillsyn eller översyn. Men om lösningen är att göra Riksrevisionen mindre oberoende, vad var då problemet till att börja med?
Jag har hållit mig utanför den här debatten. En liten fotnot till debatten om Riksrevisionen har jag dock tillåtit mig. Min kommentar till debatten beskrivs bäst som en fotnot eftersom den inte berör sakfrågan (behöver Riksrevisionen reformeras, osv.) utan snarare tar sig uttryck i ett empiriskt bidrag till frågan om vilken granskningsstil som ger bäst resultat.
I en artikel i Statsvetenskaplig tidskrift beskriver jag hur det ur svaren till en enkät, som jag distribuerat till personer som arbetat i en organisation som blivit föremål för Riksrevisionens effektivitetsgranskning, går att utläsa att en revision som upplevs mer konsultliknande än ansvarsutkrävande också är den typ av revision som, av de som granskas, upplevs leda till att mer förändringar görs som resultat av revisionen i de granskade organisationerna. Resultaten (liksom föregående mening) är förvisso inte de tydligaste eller starkaste men de är åtminstone statistiskt signifikanta. Dessutom upplever åtminstone jag dem som intuitivt rimliga (men för den sakens skull inte nödvändiga eller oundvikliga).
Vad har då det här med debatten om Riksrevisionen att göra? En hel del, skulle jag vilja påstå. För om vi vill ha en Riksrevision, vars granskningar faktiskt leder till förbättringar, tycks mina resultat föreslå att vi åtminstone bör diskutera möjligheten att oberoendet inte är heligt. (Detta är något som Riksdagen faktiskt redan inte bara diskuterat utan även agerat i linje med genom den reform av Riksrevisionen som genomfördes 2010.) Det finns dock många dimensioner att ta hänsyn till. (Men de kan vi bara tala om efter att vi har slaktat den heliga kon.) En är vilken typ av oberoende vi talar om. Att agera som konsult är att förlora en del av sitt oberoende mot ”klienten”. Att bli ställd under ytterligare parlamentarisk tillsyn är en helt annan förlust av oberoende, en förlust som jag inte tror skulle gagna någon. Det skulle riskera alla möjligheter till legitimt ansvarsutkrävande.
Om vi vill att Riksrevisionens granskningar ska kunna leda till att de granskade organisationer gör förändringar med utgångspunkt i Riksrevisionens granskning, så bör oberoendet gentemot regering, riksdag och andra aktörer med ett potentiellt intresse i resultatet av granskningarna bejakas. Det är min starka övertygelse. Men det är inte samma sak som att inte ge Riksrevisionen utrymme att även bejaka sin rådgivande roll. För det tycks vara i rollen av rådgivare som Riksrevisionen gör störst nytta. Den här kopplingen mellan granskningsstil, tendens till att göra ändringar till följd av Riksrevisionens granskning och Riksrevisionens oberoende är dock inte en tes jag driver, eller ens ett centralt argument i artikeln. Istället diskuterar jag det, i en fotnot.1
1. Carrington, T. (2017). “Consulting or Holding to Account? Riksrevisionen as an Agent of Change in Swedish Public Administration” Statsvetenskaplig tidskrift, Årgång 119, nummer 1, sidan 107.
bokföring (NE)
bokföring, en kronologisk och systematisk redovisning av ekonomiska förhållanden med angivelse av tid och belopp för varje transaktion
…
Litteraturanvisning
G. Brown & K. Johnston, Paciolo on Accounting (1963);
J. Thomasson m.fl., Den nya affärsredovisningen (18:e upplagan 2010).
Nationalencyklopedin, bokföring.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bokföring
(hämtad 2015-12-21)
Boklansering 16/9: Omdiskuterad obligatorisk #IFRS, internationell standard för #redovisning i börsnoterade #företag http://t.co/0dPQKFBLbC
— SthlmBusinessSchool (@SBS_Sthlm_Uni) September 3, 2015
Den 16 september lanserar vi och Studentlitteratur boken IFRS – Dilemman och utmaningar på Stockholms universitet. Läs mer om eventet och anmäl dig här.
IFRS – Dilemman och utmaningar
International Financial Reporting Standards (IFRS) fyller 10 år i Sverige 2015. Detta uppmärksammar jag och mina sex medförfattare[1] i boken IFRS – Dilemman och utmaningar. Boken rapporterar resultaten från olika forskningsprojekt som alla genomförts under det gemensamma paraply som utgörs av ett forskningsprojekt (P2009-0419:1) finansierat av Handelsbankens forskningsstiftelser. Som namnet på boken antyder ligger fokus på de dilemman och utmaningar, som fortfarande ett decennium senare, kvarstår med den nya standarden. På Studentlitteraturs webbplats presenteras boken så här:
I Sverige har införandet av obligatorisk IFRS för noterade företag varit omdiskuterat. I boken IFRS – Dilemman och utmaningar diskuteras skälen till detta, med användning av såväl författarnas egen som andras forskning. En aspekt av IFRS är att det är principbaserat och kräver bedömningar vid upprättande av finansiella rapporter. Detta kan leda till brist på harmonisering och skapa svårigheter för exempelvis revisorer. Å andra sidan skulle det sannolikt vara svårt att införa strikta redovisningsregler globalt. En annan aspekt av IFRS är att det baseras på en syn på ägande och företagsstyrning som skiljer sig från den som utgör grunden för svenskt näringsliv. Detta avspeglar sig exempelvis i användning av verkligt värde inom IFRS, och i den traditionellt svaga tillsynen i Sverige.
Boken är av intresse för alla de som i praktiken påverkats av införandet av IFRS i Sverige (revisorer, redovisare och användare av redovisning), samt för studenter och forskare med intresse för svensk externredovisning.
- Bino Catasús, Gunilla Eklöv Alander och Gustav Johed från Stockholms universitet; Pernilla Lundqvist från KPMG; samt Jan Marton och Emmeli Runesson från Göteborgs universitet. ↩
…och igår såg jag en film om tidsresor. Jag hängde inte med alls. (Det var trots allt efter midnatt när jag såg filmen.) Det var så illa att jag i efterhand var tvungen att studera diagram osv för att förstå det jag just hade sett. Tidsmaskiner och parallella universum har i alla fall lärt mig en sak. Jag ska inte bli fysiker när jag blir stor.
Semester. Har läst en bok om parallella universum. Underhållande och välskriven. Den lyckas nämligen med bedriften att få mig att känna att jag förstår samtidigt som jag är akut medveten om att jag inte förstår någonting, i alla fall inte i form av bevis och så vidare. Med det sagt går det förstås att kritisera både filosofi och vetenskapligheter i den här typen av böcker. Men varför det? Populärvetenskap är ju som bäst när man läser den som skönlitteratur. Semester.
Andra upplagan
Under våren 2014 hade jag förmånen att få spendera en termin på Stanford (SCANCOR). Det finns mycket positivt att säga om den upplevelsen men här nöjer jag mig med att konstatera att vara bortrest, med nio timmars tidsskillnad, i sex hela månader, är ett ganska bra tillfälle att få saker gjorda. En av de saker jag fick gjord i Kalifornien var att uppdatera Revision. Så efter uppdatering, omskrivningar och författande av ny text under våren, förlagets därpå följande arbete med boken samt tryckning under hösten finns nu boken i handeln. Faktum är att boken har varit ute ända sedan den 11 november men under senhösten var jag så upptagen med arbete att jag faktiskt inte, förrän nu (en god bit in i januari 2015), kände till att den kommit från pressarna.
Det var hur som helst hög tid för en uppdatering av Revision. Första upplagan kom ut redan 2010 och mycket har hänt på revisionsområdet sedan dess. Faktum är att boken var inaktuell redan när den kom ut. Förvisso är det här något som alla läroböcker, som behandlar områden där lagar, regler och praxis utvecklas löpande brottas med men i den här bokens fall var detta speciellt iögonfallande eftersom boken skrevs efter beslutet att göra ISA till god revisionssed men innan ISA hade översatts till svenska. Det här betydde att alla referenser till gällande standard var tvungna att göras till ISA, för det var den standarden som skulle gälla när boken kom ut, men alla citat behövde antingen översättas från den engelska ISA eller hämtas från RS, revisionsstandard i Sverige.
Den här sortens brist på aktualitet är dock, enligt min mening, inte speciellt problematisk för en grundläggande lärobok. Vad revision “är” och hur det praktiseras påverkas förstås av lagar och standarder men förändringar kommer vanligen gradvis och såväl vår förståelse av begrepp (som revision) samt dess tillämpning tenderar att vara hyfsat stabila, ofta på en tidsskala av decennier. Med det sagt, ju djupare man kommer i sina studier av ett ämne, desto viktigare blir de skillnader som kommer med nya regler och standarder. Enligt min mening led den första upplagan inte allt för mycket av att inte kunna citera ISA på svenska. För var år som gick blev den här avvikelsen dock allt mer iögonfallande. Det var dags för en uppdatering.
Det jag har gjort i andra upplagan av Revision är därför att uppdatera referenser och citat till regler och standarder. Citaten är nu äntligen direkt från ISA, på svenska. Jag har också gått igenom och uppdaterat de avsnitt som jag ansåg fungerade mindre bra. De förändringar jag gjort motiverat av detta är dock ganska få och inte speciellt omfattande. I huvudsak rör det sig om enskilda formuleringar här och där som var otydliga men det finns också några exempel där jag skrivit om ett eller flera stycken för att tydligare få fram det budskap jag önskar förmedla. Utöver dessa uppdateringar har jag skrivit till ett helt nytt kapitel. Kapitel 4 går nu under rubriken Internationell revisionsstandard.
Anledningen till att jag inte hade ett eget kapitel om revisionsstandard redan i första upplagan var dels att boken kan ses som en genomgång och kommentar till standarderna (hur kan man skriva en lärobok om revision som inte överensstämmer med aktuella standarder!) och dels att boken handlar om mer än bara revision så som det är föreskrivet i standarderna. Revision är ett brett begrepp och även om fokus i den här boken utan tvekan ligger på den finansiella revision av företag med spritt ägande vill jag inte att boken bara ska vara intressant för de som är intresserade av denna typ av revision. Det finns all möjlig sorts revision, en del som kallas revision men som i det mesta inte liknar finansiell revision, och annan granskning som är ganska lik den finansiella revisionen men som kallas för något annat. Att ytterligare lyfta fram och fokusera på IAASB:s standarder bedömde jag då som ett steg för långt i riktning mot en snäv definition av revision. Sedan första upplagan kom ut 2010 har jag tänkt om.
För de som är intresserade av den finansiella revisionen av (främst) privata vinstdrivande företag, vilket jag förmodar är majoriteten av bokens läsare, är ett kapitel som förklarar ISA:s struktur och på ett övergripande plan presenterar och, så att säga, ger en karta över regelverket ett viktigt tillskott till boken. Det är i alla fall min förhoppning. Men även för många av de läsare som inte är intresserade av, t ex, revision av aktiebolag tror jag att det nya kapitel 4 kan vara användbart. Ett viktigt skäl till detta är att även de internationella standarderna för offentlig revision (ISSAI) direkt bygger på ISA. Detta täcker in en stor del av den form av revision som den här boken behandlar. Övriga former av revision diskuteras (och det gjorde de redan i första upplagan) men behandlas inte närmare i boken. Effektivitetsrevision och de många varianter av tillsyn som, t ex, statliga myndigheter utför inom sina behörighetsområden, är således fenomen och aktiviteter som visserligen faller inom den typ av breda och inkluderande definition av revision som anammas i den här boken men som förmodligen kräver en egen bok för att göra dem rätta.
Likt den första upplagan kommer även den andra upplagan att ganska snart innehålla saker som är inaktuella, om den inte redan gör det. Som diskuterats ovan spelar det i de allra flesta fall mindre eller ingen roll för boken, givet dess syfte. Nyheter kan dock inte ignoreras och det är en av de viktigaste anledningarna till att webbplatsen www.revisionsboken.se finns. För här kan nyheter uppdateras i realtid. De, oftast veckovisa, nyhetsuppdateringarna kommer således att fortsätta. Det är även min avsikt att här, i större utsträckning än tidigare, försöka publicera lite längre uppdateringsartiklar om nyheter som skulle påverkat boken om den kunat uppdateras i realtid. Ett exempel på ett ämne som med stor sannolikhet blir föremål för en sådan artikel är den nya revisionsberättelsen som träder i kraft 2016.
Jag hoppas att du kommer att gilla den nya upplagan av Revision. Besök gärna www.revisionsboken.se regelbundet för det senaste om revision och – i förekommande fall – hur det påverkar boken.
[ Den här artikeln publicerades ursprungligen 2015-01-13 på boken Revisions webbplats. ]