/ in Swedish

Trött pÄ tÄget


Det hÀr Äret har har jag tagit tÄget till Falun tre gÄnger, alltsÄ sex resor totalt. Fem av de sex resorna har varit kraftigt försenade. Jag lovade dÀrför mig sjÀlv att aldrig mer ta tÄget den strÀckan.

Nu visar det sig att det inte gÄr nÄgra bussar mellan Falun och Uppsala (annat Àn pÄ helgerna) och vi har bara en bil
 sÄ jag bokade en biljett trots allt. Det tÄget skulle ha gÄtt kl. 8:25 i morse. Nu Àr berÀknad avgÄngstid kl. 9:30.

Jag tror enda lösningen Àr att köpa en till bil.

Och vore jag politiker skulle jag ge SJ/Trafikverket en rejÀlt höjd budget under tre Är och om de dÀrefter inte har fÄtt ordning pÄ problemen lÀgga ner de strÀckor som inte funkar och istÀllet lÀgga pengarna pÄ vÀgar och (el)bilsubventioner.

Uppdatering: TÄget instÀllt. Nu ombokad pÄ annat tÄg med avgÄngstid 1 timme och 35 minuter efter att mitt först bokade tÄg skulle gÄ.

Uppdatering 2: Kl. 13:29 var jag framme. TvÄ timmar blev (Ànnu en gÄng) fem.

Share & Comment


Första söndagen i mars Àr det, som alltid, obligatorisk Vasaloppsmorgon i tv-soffan.

Share & Comment


Signalfel och spÄrfel, allt innan Arlanda. Kul med lite omvÀxling i alla fall.

Share & Comment

Ett tal till mig sjÀlv


Idag var pappas begravning. Efter begravningsgudstjÀnsten i Stora Kopparbergs kyrka i Falun hölls en minnesstund pÄ KristinegÄrden (eftersom vi inte fick plats pÄ den mer nÀrliggande MariagÄrden). Under minnesstunden valde jag att sÀga nÄgra ord, vilka jag dÀr och dÄ föreslog skulle ses mer som publik sjÀlvterapi Àn ett tal. Men det var förstÄs ett tal. Det var bÄde och, för det var nÀmligen ett tal jag skrivit till mig sjÀlv. Ord jag i första hand behövde sÀga till mig sjÀlv och som först i andra hand var riktade till övriga sörjande. För denna egoistiska handling bad jag om ursÀkt pÄ KristinegÄrden och jag gör det igen hÀr men jag Ängrar det inte.

För den intresserade, var det ungefÀr det hÀr jag sa till mig sjÀlv och de andra gÀsterna:

Continue reading Ett tal till mig sjĂ€lv →

Share & Comment


Till den akademiska frihetens försvar

Share & Comment


Sitter pÄ tÄget mellan Uppsala och Falun. Ska ta tvÄ timmar, kommer ta minst fyra. Har fÄtt nog av SJ. I fortsÀttningen blir det bil.

Uppdatering: Nu Àr jag i VÀsterÄs. Uppsala-Sala-VÀsterÄs-Avesta Krylbo-Falun: traveling salesman problemet, baklÀnges.

Uppdatering 2: Gick hemifrĂ„n kl. 08:05 i morse och kom “fram” till BorlĂ€nge(!) först kl. 12:52. FrĂ„n BorlĂ€nge fick jag skjuts. En planerad resa pĂ„ tvĂ„ timmar tog fem timmar. Bra jobbat SJ!

Uppdatering 3 (returresan): De hÀr gÄngen kom jag till Sala. DÀrifrÄn skulle det vara ersÀttningsbuss med en vÀntan pÄ 45 minuter innan avfÀrd. Det fick bli UL-buss för ytterligare 120 kronor frÄn Sala. Det hÀr Àr inget skÀmt. Det svenska tÄgsystemet Àr. (PS returresan var bokad i förvÀg.)

Share & Comment


TÄgÄret 2018 kunde ha börjat bÀttre.

Share & Comment


 

 

  

Berndt Carrington

* 21 februari 1944

✝ 24 december 2017

 

 

Share & Comment


Vad Àr det som smÀller?

Äntligen lite magi och/eller science fiction i vardagen.

Share & Comment


ByrÄkratins ökning i universitetsvÀrlden

Share & Comment


Om man inte drömmer blir man galen, men mitt i drömmen vÀcks man av förstÄndet, som bestÀller en traditionell engelsk frukost. Man fÄr gÄ halvgalen en dag till.

Werner Aspenström (1976). ”Drömmen” Ur Ordbok.

Share & Comment


Ett otrÀnat öga kan förlÄtas för att missta det hÀr för en utstÀllning av windsurfingsegel.

Share & Comment


SÄ varje midsommar, nÀr vi gÄr över alla grÀnser för att vara sÄ dÀr lite extra svenska genom att hoppa runt som smÄ grodor, hjÀlper vi alltsÄ egentligen britterna att hÄna fransmÀnnen. Till fransk melodi.

Dessutom:

den svenska ambassaden i Paris anvÀnde 2003 sÄngen som en del av ett test pÄ svensk anknytning för att fÄ behÄlla sitt svenska medborgarskap.

Game, set, match för verkligheten över dikten.

KĂ€lla: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sm%C3%A5_grodorna?wprov=sfsi1

Share & Comment


Förklarar en del…

Share & Comment


Share & Comment


DĂ„ var det dags igen.

Share & Comment

En fotnot till debatten om Riksrevisionen


I dag fÄr Riksrevisionen nya Riksrevisorer.  De tidigare Riksrevisorerna valde alla att lÀmna sina uppdrag (de kan inte bli avsatta) till följd av (eller Ätminstone i nÀra anslutning till) publiceringen av en serie artiklar i Dagens Nyheter i vilka pÄstÄdda missförhÄllanden pÄ myndigheten avslöjades.

För en revisionsforskare var den debatt som följde pÄ dessa hÀndelser intressant. För nÀstan alla problem som DN avslöjade handlade om att en Riksrevisor, pÄ varierande vis, Äsidosatt sitt oberoende samtidigt som mÄnga röster i den debatt som följde argumenterade för att göra Riksrevisionen mindre oberoende genom att stÀlla den under olika former av insyn, tillsyn eller översyn. Men om lösningen Àr att göra Riksrevisionen mindre oberoende, vad var dÄ problemet till att börja med?

Jag har hÄllit mig utanför den hÀr debatten. En liten fotnot till debatten om Riksrevisionen har jag dock tillÄtit mig. Min kommentar till debatten beskrivs bÀst som en fotnot eftersom den inte berör sakfrÄgan (behöver Riksrevisionen reformeras, osv.) utan snarare tar sig uttryck i ett empiriskt bidrag till frÄgan om vilken granskningsstil som ger bÀst resultat.

I en artikel i Statsvetenskaplig tidskrift beskriver jag hur det ur svaren till en enkÀt, som jag distribuerat till personer som arbetat i en organisation som blivit föremÄl för Riksrevisionens effektivitetsgranskning, gÄr att utlÀsa att en revision som upplevs mer konsultliknande Àn ansvarsutkrÀvande ocksÄ Àr den typ av revision som, av de som granskas, upplevs leda till att mer förÀndringar görs som resultat av revisionen i de granskade organisationerna. Resultaten (liksom föregÄende mening) Àr förvisso inte de tydligaste eller starkaste men de Àr Ätminstone statistiskt signifikanta. Dessutom upplever Ätminstone jag dem som intuitivt rimliga (men för den sakens skull inte nödvÀndiga eller oundvikliga).

Vad har dĂ„ det hĂ€r med debatten om Riksrevisionen att göra? En hel del, skulle jag vilja pĂ„stĂ„. För om vi vill ha en Riksrevision, vars granskningar faktiskt leder till förbĂ€ttringar, tycks mina resultat föreslĂ„ att vi Ă„tminstone bör diskutera möjligheten att oberoendet inte Ă€r heligt. (Detta Ă€r nĂ„got som Riksdagen faktiskt redan inte bara diskuterat utan Ă€ven agerat i linje med genom den reform av Riksrevisionen som genomfördes 2010.) Det finns dock mĂ„nga dimensioner att ta hĂ€nsyn till. (Men de kan vi bara tala om efter att vi har slaktat den heliga kon.) En Ă€r vilken typ av oberoende vi talar om. Att agera som konsult Ă€r att förlora en del av sitt oberoende mot ”klienten”. Att bli stĂ€lld under ytterligare parlamentarisk tillsyn Ă€r en helt annan förlust av oberoende, en förlust som jag inte tror skulle gagna nĂ„gon. Det skulle riskera alla möjligheter till legitimt ansvarsutkrĂ€vande.

Om vi vill att Riksrevisionens granskningar ska kunna leda till att de granskade organisationer gör förÀndringar med utgÄngspunkt i Riksrevisionens granskning, sÄ bör oberoendet gentemot regering, riksdag och andra aktörer med ett potentiellt intresse i resultatet av granskningarna bejakas. Det Àr min starka övertygelse. Men det Àr inte samma sak som att inte ge Riksrevisionen utrymme att Àven bejaka sin rÄdgivande roll. För det tycks vara i rollen av rÄdgivare som Riksrevisionen gör störst nytta. Den hÀr kopplingen mellan granskningsstil, tendens till att göra Àndringar till följd av Riksrevisionens granskning och Riksrevisionens oberoende Àr dock inte en tes jag driver, eller ens ett centralt argument i artikeln. IstÀllet diskuterar jag det, i en fotnot.1

1. Carrington, T. (2017). “Consulting or Holding to Account? Riksrevisionen as an Agent of Change in Swedish Public Administration” Statsvetenskaplig tidskrift, ÅrgĂ„ng 119, nummer 1, sidan 107.

Share & Comment

bokföring (NE)


bokföring, en kronologisk och systematisk redovisning av ekonomiska förhÄllanden med angivelse av tid och belopp för varje transaktion

Litteraturanvisning

G. Brown & K. Johnston, Paciolo on Accounting (1963);
J. Thomasson m.fl., Den nya affÀrsredovisningen (18:e upplagan 2010).

 

Nationalencyklopedin, bokföring.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lÄng/bokföring
(hÀmtad 2015-12-21)

Share & Comment


Den 16 september lanserar vi och Studentlitteratur boken IFRS – Dilemman och utmaningar pĂ„ Stockholms universitet. LĂ€s mer om eventet och anmĂ€l dig hĂ€r.

Share & Comment

IFRS – Dilemman och utmaningar


International Financial Reporting Standards (IFRS) fyller 10 Ă„r i Sverige 2015. Detta uppmĂ€rksammar jag och mina sex medförfattare[1] i boken IFRS – Dilemman och utmaningar. Boken rapporterar resultaten frĂ„n olika forskningsprojekt som alla genomförts under det gemensamma paraply som utgörs av ett forskningsprojekt (P2009-0419:1) finansierat av Handelsbankens forskningsstiftelser. Som namnet pĂ„ boken antyder ligger fokus pĂ„ de dilemman och utmaningar, som fortfarande ett decennium senare, kvarstĂ„r med den nya standarden. PĂ„ Studentlitteraturs webbplats presenteras boken sĂ„ hĂ€r:

I Sverige har införandet av obligatorisk IFRS för noterade företag varit omdiskuterat. I boken IFRS – Dilemman och utmaningar diskuteras skĂ€len till detta, med anvĂ€ndning av sĂ„vĂ€l författarnas egen som andras forskning. En aspekt av IFRS Ă€r att det Ă€r principbaserat och krĂ€ver bedömningar vid upprĂ€ttande av finansiella rapporter. Detta kan leda till brist pĂ„ harmonisering och skapa svĂ„righeter för exempelvis revisorer. Å andra sidan skulle det sannolikt vara svĂ„rt att införa strikta redovisningsregler globalt. En annan aspekt av IFRS Ă€r att det baseras pĂ„ en syn pĂ„ Ă€gande och företagsstyrning som skiljer sig frĂ„n den som utgör grunden för svenskt nĂ€ringsliv. Detta avspeglar sig exempelvis i anvĂ€ndning av verkligt vĂ€rde inom IFRS, och i den traditionellt svaga tillsynen i Sverige.

Boken Àr av intresse för alla de som i praktiken pÄverkats av införandet av IFRS i Sverige (revisorer, redovisare och anvÀndare av redovisning), samt för studenter och forskare med intresse för svensk externredovisning.


  1. Bino CatasĂșs, Gunilla Eklöv Alander och Gustav Johed frĂ„n Stockholms universitet; Pernilla Lundqvist frĂ„n KPMG; samt Jan Marton och Emmeli Runesson frĂ„n Göteborgs universitet.  ↩
Share & Comment


“PĂ„ vĂ€g mot avgrunden” KĂ€lla: Krönika av Peter Malmqvist i Fastighetsnytt

Share & Comment



och igĂ„r sĂ„g jag en film om tidsresor. Jag hĂ€ngde inte med alls. (Det var trots allt efter midnatt nĂ€r jag sĂ„g filmen.) Det var sĂ„ illa att jag i efterhand var tvungen att studera diagram osv för att förstĂ„ det jag just hade sett. Tidsmaskiner och parallella universum har i alla fall lĂ€rt mig en sak. Jag ska inte bli fysiker nĂ€r jag blir stor.

Share & Comment


Semester. Har lÀst en bok om parallella universum. UnderhÄllande och vÀlskriven. Den lyckas nÀmligen med bedriften att fÄ mig att kÀnna att jag förstÄr samtidigt som jag Àr akut medveten om att jag inte förstÄr nÄgonting, i alla fall inte i form av bevis och sÄ vidare. Med det sagt gÄr det förstÄs att kritisera bÄde filosofi och vetenskapligheter i den hÀr typen av böcker. Men varför det? PopulÀrvetenskap Àr ju som bÀst nÀr man lÀser den som skönlitteratur. Semester.

Share & Comment

Andra upplagan


Under vÄren 2014 hade jag förmÄnen att fÄ spendera en termin pÄ Stanford (SCANCOR). Det finns mycket positivt att sÀga om den upplevelsen men hÀr nöjer jag mig med att konstatera att vara bortrest, med nio timmars tidsskillnad, i sex hela mÄnader, Àr ett ganska bra tillfÀlle att fÄ saker gjorda. En av de saker jag fick gjord i Kalifornien var att uppdatera Revision. SÄ efter uppdatering, omskrivningar och författande av ny text under vÄren, förlagets dÀrpÄ följande arbete med boken samt tryckning under hösten finns nu boken i handeln. Faktum Àr att boken har varit ute Ànda sedan den 11 november men under senhösten var jag sÄ upptagen med arbete att jag faktiskt inte, förrÀn nu (en god bit in i januari 2015), kÀnde till att den kommit frÄn pressarna.

Det var hur som helst hög tid för en uppdatering av Revision. Första upplagan kom ut redan 2010 och mycket har hÀnt pÄ revisionsomrÄdet sedan dess. Faktum Àr att boken var inaktuell redan nÀr den kom ut. Förvisso Àr det hÀr nÄgot som alla lÀroböcker, som behandlar omrÄden dÀr lagar, regler och praxis utvecklas löpande brottas med men i den hÀr bokens fall var detta speciellt iögonfallande eftersom boken skrevs efter beslutet att göra ISA till god revisionssed men innan ISA hade översatts till svenska. Det hÀr betydde att alla referenser till gÀllande standard var tvungna att göras till ISA, för det var den standarden som skulle gÀlla nÀr boken kom ut, men alla citat behövde antingen översÀttas frÄn den engelska ISA eller hÀmtas frÄn RS, revisionsstandard i Sverige.

Den hĂ€r sortens brist pĂ„ aktualitet Ă€r dock, enligt min mening, inte speciellt problematisk för en grundlĂ€ggande lĂ€robok. Vad revision “Ă€r” och hur det praktiseras pĂ„verkas förstĂ„s av lagar och standarder men förĂ€ndringar kommer vanligen gradvis och sĂ„vĂ€l vĂ„r förstĂ„else av begrepp (som revision) samt dess tillĂ€mpning tenderar att vara hyfsat stabila, ofta pĂ„ en tidsskala av decennier. Med det sagt, ju djupare man kommer i sina studier av ett Ă€mne, desto viktigare blir de skillnader som kommer med nya regler och standarder. Enligt min mening led den första upplagan inte allt för mycket av att inte kunna citera ISA pĂ„ svenska. För var Ă„r som gick blev den hĂ€r avvikelsen dock allt mer iögonfallande. Det var dags för en uppdatering.

Det jag har gjort i andra upplagan av Revision Àr dÀrför att uppdatera referenser och citat till regler och standarder. Citaten Àr nu Àntligen direkt frÄn ISA, pÄ svenska. Jag har ocksÄ gÄtt igenom och uppdaterat de avsnitt som jag ansÄg fungerade mindre bra. De förÀndringar jag gjort motiverat av detta Àr dock ganska fÄ och inte speciellt omfattande. I huvudsak rör det sig om enskilda formuleringar hÀr och dÀr som var otydliga men det finns ocksÄ nÄgra exempel dÀr jag skrivit om ett eller flera stycken för att tydligare fÄ fram det budskap jag önskar förmedla. Utöver dessa uppdateringar har jag skrivit till ett helt nytt kapitel. Kapitel 4 gÄr nu under rubriken Internationell revisionsstandard.

Anledningen till att jag inte hade ett eget kapitel om revisionsstandard redan i första upplagan var dels att boken kan ses som en genomgÄng och kommentar till standarderna (hur kan man skriva en lÀrobok om revision som inte överensstÀmmer med aktuella standarder!) och dels att boken handlar om mer Àn bara revision sÄ som det Àr föreskrivet i standarderna. Revision Àr ett brett begrepp och Àven om fokus i den hÀr boken utan tvekan ligger pÄ den finansiella revision av företag med spritt Àgande vill jag inte att boken bara ska vara intressant för de som Àr intresserade av denna typ av revision. Det finns all möjlig sorts revision, en del som kallas revision men som i det mesta inte liknar finansiell revision, och annan granskning som Àr ganska lik den finansiella revisionen men som kallas för nÄgot annat. Att ytterligare lyfta fram och fokusera pÄ IAASB:s standarder bedömde jag dÄ som ett steg för lÄngt i riktning mot en snÀv definition av revision. Sedan första upplagan kom ut 2010 har jag tÀnkt om.

För de som Ă€r intresserade av den finansiella revisionen av (frĂ€mst) privata vinstdrivande företag, vilket jag förmodar Ă€r majoriteten av bokens lĂ€sare, Ă€r ett kapitel som förklarar ISA:s struktur och pĂ„ ett övergripande plan presenterar och, sĂ„ att sĂ€ga, ger en karta över regelverket ett viktigt tillskott till boken. Det Ă€r i alla fall min förhoppning. Men Ă€ven för mĂ„nga av de lĂ€sare som inte Ă€r intresserade av, t ex, revision av aktiebolag tror jag att det nya kapitel 4 kan vara anvĂ€ndbart. Ett viktigt skĂ€l till detta Ă€r att Ă€ven de internationella standarderna för offentlig revision (ISSAI) direkt bygger pĂ„ ISA. Detta tĂ€cker in en stor del av den form av revision som den hĂ€r boken behandlar. Övriga former av revision diskuteras (och det gjorde de redan i första upplagan) men behandlas inte nĂ€rmare i boken. Effektivitetsrevision och de mĂ„nga varianter av tillsyn som, t ex, statliga myndigheter utför inom sina behörighetsomrĂ„den, Ă€r sĂ„ledes fenomen och aktiviteter som visserligen faller inom den typ av breda och inkluderande definition av revision som anammas i den hĂ€r boken men som förmodligen krĂ€ver en egen bok för att göra dem rĂ€tta.

Likt den första upplagan kommer Àven den andra upplagan att ganska snart innehÄlla saker som Àr inaktuella, om den inte redan gör det. Som diskuterats ovan spelar det i de allra flesta fall mindre eller ingen roll för boken, givet dess syfte. Nyheter kan dock inte ignoreras och det Àr en av de viktigaste anledningarna till att webbplatsen www.revisionsboken.se finns. För hÀr kan nyheter uppdateras i realtid. De, oftast veckovisa, nyhetsuppdateringarna kommer sÄledes att fortsÀtta. Det Àr Àven min avsikt att hÀr, i större utstrÀckning Àn tidigare, försöka publicera lite lÀngre uppdateringsartiklar om nyheter som skulle pÄverkat boken om den kunat uppdateras i realtid. Ett exempel pÄ ett Àmne som med stor sannolikhet blir föremÄl för en sÄdan artikel Àr den nya revisionsberÀttelsen som trÀder i kraft 2016.

Jag hoppas att du kommer att gilla den nya upplagan av Revision. Besök gĂ€rna www.revisionsboken.se regelbundet för det senaste om revision och – i förekommande fall – hur det pĂ„verkar boken.

[ Den hÀr artikeln publicerades ursprungligen 2015-01-13 pÄ boken Revisions webbplats. ]

Share & Comment

Revisorer Àr roliga


Det sĂ€gs att en av Steve Jobs största talanger var det “reality distortion field” han omgavs av. Detta lĂ„ter som nĂ„got negativt men om man lĂ€ser Walter Isaacsons biografi om Jobs (eller som jag, kortversionen i Harvard Business Review) framgĂ„r det att de som utsatts för detta “fĂ€lt” oftast tycks ha sett det som en positiv egenskap. Och det Ă€r bra. För mĂ„nga ledande revisorer omges Ă€ven de av ett “reality distortion field”. Exempel pĂ„ detta hĂ€mtar jag frĂ„n tvĂ„ olika anföranden av tvĂ„ av branschens ledande företrĂ€dare som jag hade förmĂ„nen att lyssna till igĂ„r kvĂ€ll. I dessa anföranden nĂ€mnde den ena Big 6. Den andra nĂ€mnde Big 7. BĂ„da gjorde det i sammanhang dĂ€r jag hade förvĂ€ntat mig att de istĂ€llet skulle sagt Big 4. Detta Ă€r inget mindre Ă€n fantastiskt eftersom mycket av den kritik som riktats mot branschen har handlat just om koncentration, bristande konkurrens och “problemet” Big 4. Men det problemet Ă€r alltsĂ„ löst nu. Revisorer Ă€r roliga.

Som forskare förbehĂ„ller jag mig – och har alltid förbehĂ„llit mig – rĂ€tten att vara kritisk mot branschen. FöregĂ„ende exempel kan ses som en sĂ„dan kritik. Men precis som det positiva med Steve Jobs “reality distortion field” inte var att fĂ„ folk att se saker pĂ„ ett nytt (hans) sĂ€tt utan att ocksĂ„ fĂ„ dem att tro pĂ„ att det som de tidigare trott var omöjligt faktiskt Ă€r möjligt tror jag det ligger nĂ„got djupare bakom talet om Big 6/7. Genom att bjuda in nummer fem, sex och sju ger Big 4 dem en plats vid bordet vilket i sin tur inte bara ger dessa byrĂ„er en möjlighet att vĂ€xa in i Big 6/7 rollen utan Ă€ven skapar en förvĂ€ntan om att de ska leva upp till den rollen. Det Ă€r positivt.

Sedan 2008 har jag varit exekutiv ledamot för Revisionsakademin. Innan det var jag Revisionsakademins stipendiat frÄn Är 2003. Efter nio Är med Revisionsakademin Àr det emellertid nu dags för mig att tacka och lÀmna stafettpinnen vidare till min (Ànnu inte utsedda) eftertrÀdare.1 Med tanke pÄ detta och allt som Revisionsakademin gjort för den svenska revisionsforskningen (och mig personligen) kÀnns det dÀrför ocksÄ rÀtt att hÀr fokusera pÄ det positiva. Och den kanske mest positiva observationen jag gjort under Ären med Revisionsakademin, ibland med förvÄning men alltid med glÀdje, Àr hur revisorer, speciellt i ledande positioner, engagerar sig i och bekymrar sig för frÄgor som det vÀxande revisions- och granskningssamhÀllet, hur ökade krav pÄ ansvarighet trÀnger ut ansvarsfullhet, osv.

Det kÀnns bra att beslutet att lÀmna min post som exekutiv ledamot Àr fattat och att det nu Àr offentligt. Samtidigt kommer jag förstÄs sakna Revisionsakademin och, framförallt, dess tvÄ Ärliga möten. Jag har lÀrt mig otroligt mycket under de hÀr Ären inte bara om revision och redovisning utan Àven om hur de slipade damer och herrar som utgör akademins ledamöter (vilka inte alla Àr revisorer) navigerar bakom och framför kulisserna för att fÄ saker gjorda. Jag kommer att sakna de mÀnniskor jag lÀrt kÀnna i revisionsakademin, vilka jag nu sannolikt inte kommer trÀffa lika ofta. För revisorer Àr roliga.

Att revisorer Àr roliga visste jag visserligen redan frÄn min karriÀr som revisorsassistent i fotbollslaget Andersen Donkies. Det skulle nÀmligen varit lÀtt att tjÀna pengar pÄ Donkies om det gÄtt att spela pÄ ett Arthur Andersen-EuropamÀsterskap i fotboll. Donkies morgonmatcher höll alltid Berlinklass! DÀrefter sjönk emellertid kvaliteten i takt med den ofrÄnkomliga tillnyktring som följer av att springa fram och tillbaka efter en boll. Nu var jag visserligen mÄlvakt. Men i princip.

En annan princip – och den hĂ€r försöker jag leva efter – Ă€r att hĂ„lla mitt ord. Det hĂ€r blogginlĂ€gget Ă€r emellertid tyvĂ€rr ett avsteg frĂ„n den principen. En av akademins ledamöter frĂ„gade nĂ€mligen mig gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng efter gĂ„rdagens möte vad han skulle blogga om i morgon. Jag hade inget bra svar pĂ„ det sĂ„ istĂ€llet svarade jag att jag visserligen inte skulle blogga i morgon men att jag visste vad jag skulle blogga om – om jag skulle blogga. Och nu har jag skrivit ett blogginlĂ€gg. Hm. Kanske var dock – nu nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det – hans syfte med bloggpratandet inte sĂ„ mycket att fĂ„ uppslag till vad han skulle skriva om utan ett sĂ€tt att fĂ„ mig att ta upp bloggandet igen. SĂ„ledes kanske jag inte bör kĂ€nna mig skyldig till ett principbrott utan istĂ€llet som ett offer för hans “reality distortion field”. Vem vet. Revisorer Ă€r roliga.


  1. 1. Anledningen till att jag slutar Ă€r att jag har allt för mĂ„nga projekt som konkurrerar om min uppmĂ€rksamhet. Det gör att jag anser att jag inte lĂ€ngre har den tid och energi som krĂ€vs för att pĂ„ ett konstruktivt sĂ€tt driva Revisionsakademins frĂ„gor framĂ„t och ta de nya initiativ som krĂ€vs för att Revisionsakademin fortsatt ska spela den ledande roll akademin har nĂ€r det gĂ€ller att verka för kunskapsförsörjning och kunskapsutveckling inom revision, redovisning och sammanhörande omrĂ„den.  ↩
Share & Comment