/ in Swedish


Sitter pÄ tÄget mellan Uppsala och Falun. Ska ta tvÄ timmar, kommer ta minst fyra. Har fÄtt nog av SJ. I fortsÀttningen blir det bil.

Uppdatering: Nu Àr jag i VÀsterÄs. Uppsala-Sala-VÀsterÄs-Avesta Krylbo-Falun: traveling salesman problemet, baklÀnges.

Uppdatering 2: Gick hemifrĂ„n kl. 08:05 i morse och kom “fram” till BorlĂ€nge(!) först kl. 12:52. FrĂ„n BorlĂ€nge fick jag skjuts. En planerad resa pĂ„ tvĂ„ timmar tog fem timmar. Bra jobbat SJ!

Uppdatering 3 (returresan): De hÀr gÄngen kom jag till Sala. DÀrifrÄn skulle det vara ersÀttningsbuss med en vÀntan pÄ 45 minuter innan avfÀrd. Det fick bli UL-buss för ytterligare 120 kronor frÄn Sala. Det hÀr Àr inget skÀmt. Det svenska tÄgsystemet Àr. (PS returresan var bokad i förvÀg.)

Share & Comment


TÄgÄret 2018 kunde ha börjat bÀttre.

Share & Comment


 

 

  

Berndt Carrington

* 21 februari 1944

✝ 24 december 2017

 

 

Share & Comment


Vad Àr det som smÀller?

Äntligen lite magi och/eller science fiction i vardagen.

Share & Comment


ByrÄkratins ökning i universitetsvÀrlden

Share & Comment


Om man inte drömmer blir man galen, men mitt i drömmen vÀcks man av förstÄndet, som bestÀller en traditionell engelsk frukost. Man fÄr gÄ halvgalen en dag till.

Werner Aspenström (1976). ”Drömmen” Ur Ordbok.

Share & Comment


Ett otrÀnat öga kan förlÄtas för att missta det hÀr för en utstÀllning av windsurfingsegel.

Share & Comment


SÄ varje midsommar, nÀr vi gÄr över alla grÀnser för att vara sÄ dÀr lite extra svenska genom att hoppa runt som smÄ grodor, hjÀlper vi alltsÄ egentligen britterna att hÄna fransmÀnnen. Till fransk melodi.

Dessutom:

den svenska ambassaden i Paris anvÀnde 2003 sÄngen som en del av ett test pÄ svensk anknytning för att fÄ behÄlla sitt svenska medborgarskap.

Game, set, match för verkligheten över dikten.

KĂ€lla: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sm%C3%A5_grodorna?wprov=sfsi1

Share & Comment


Förklarar en del…

Share & Comment


Share & Comment


DĂ„ var det dags igen.

Share & Comment

En fotnot till debatten om Riksrevisionen


I dag fÄr Riksrevisionen nya Riksrevisorer.  De tidigare Riksrevisorerna valde alla att lÀmna sina uppdrag (de kan inte bli avsatta) till följd av (eller Ätminstone i nÀra anslutning till) publiceringen av en serie artiklar i Dagens Nyheter i vilka pÄstÄdda missförhÄllanden pÄ myndigheten avslöjades.

För en revisionsforskare var den debatt som följde pÄ dessa hÀndelser intressant. För nÀstan alla problem som DN avslöjade handlade om att en Riksrevisor, pÄ varierande vis, Äsidosatt sitt oberoende samtidigt som mÄnga röster i den debatt som följde argumenterade för att göra Riksrevisionen mindre oberoende genom att stÀlla den under olika former av insyn, tillsyn eller översyn. Men om lösningen Àr att göra Riksrevisionen mindre oberoende, vad var dÄ problemet till att börja med?

Jag har hÄllit mig utanför den hÀr debatten. En liten fotnot till debatten om Riksrevisionen har jag dock tillÄtit mig. Min kommentar till debatten beskrivs bÀst som en fotnot eftersom den inte berör sakfrÄgan (behöver Riksrevisionen reformeras, osv.) utan snarare tar sig uttryck i ett empiriskt bidrag till frÄgan om vilken granskningsstil som ger bÀst resultat.

I en artikel i Statsvetenskaplig tidskrift beskriver jag hur det ur svaren till en enkÀt, som jag distribuerat till personer som arbetat i en organisation som blivit föremÄl för Riksrevisionens effektivitetsgranskning, gÄr att utlÀsa att en revision som upplevs mer konsultliknande Àn ansvarsutkrÀvande ocksÄ Àr den typ av revision som, av de som granskas, upplevs leda till att mer förÀndringar görs som resultat av revisionen i de granskade organisationerna. Resultaten (liksom föregÄende mening) Àr förvisso inte de tydligaste eller starkaste men de Àr Ätminstone statistiskt signifikanta. Dessutom upplever Ätminstone jag dem som intuitivt rimliga (men för den sakens skull inte nödvÀndiga eller oundvikliga).

Vad har dĂ„ det hĂ€r med debatten om Riksrevisionen att göra? En hel del, skulle jag vilja pĂ„stĂ„. För om vi vill ha en Riksrevision, vars granskningar faktiskt leder till förbĂ€ttringar, tycks mina resultat föreslĂ„ att vi Ă„tminstone bör diskutera möjligheten att oberoendet inte Ă€r heligt. (Detta Ă€r nĂ„got som Riksdagen faktiskt redan inte bara diskuterat utan Ă€ven agerat i linje med genom den reform av Riksrevisionen som genomfördes 2010.) Det finns dock mĂ„nga dimensioner att ta hĂ€nsyn till. (Men de kan vi bara tala om efter att vi har slaktat den heliga kon.) En Ă€r vilken typ av oberoende vi talar om. Att agera som konsult Ă€r att förlora en del av sitt oberoende mot ”klienten”. Att bli stĂ€lld under ytterligare parlamentarisk tillsyn Ă€r en helt annan förlust av oberoende, en förlust som jag inte tror skulle gagna nĂ„gon. Det skulle riskera alla möjligheter till legitimt ansvarsutkrĂ€vande.

Om vi vill att Riksrevisionens granskningar ska kunna leda till att de granskade organisationer gör förÀndringar med utgÄngspunkt i Riksrevisionens granskning, sÄ bör oberoendet gentemot regering, riksdag och andra aktörer med ett potentiellt intresse i resultatet av granskningarna bejakas. Det Àr min starka övertygelse. Men det Àr inte samma sak som att inte ge Riksrevisionen utrymme att Àven bejaka sin rÄdgivande roll. För det tycks vara i rollen av rÄdgivare som Riksrevisionen gör störst nytta. Den hÀr kopplingen mellan granskningsstil, tendens till att göra Àndringar till följd av Riksrevisionens granskning och Riksrevisionens oberoende Àr dock inte en tes jag driver, eller ens ett centralt argument i artikeln. IstÀllet diskuterar jag det, i en fotnot.1

1. Carrington, T. (2017). “Consulting or Holding to Account? Riksrevisionen as an Agent of Change in Swedish Public Administration” Statsvetenskaplig tidskrift, ÅrgĂ„ng 119, nummer 1, sidan 107.

Share & Comment

bokföring (NE)


bokföring, en kronologisk och systematisk redovisning av ekonomiska förhÄllanden med angivelse av tid och belopp för varje transaktion

Litteraturanvisning

G. Brown & K. Johnston, Paciolo on Accounting (1963);
J. Thomasson m.fl., Den nya affÀrsredovisningen (18:e upplagan 2010).

 

Nationalencyklopedin, bokföring.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lÄng/bokföring
(hÀmtad 2015-12-21)

Share & Comment


Den 16 september lanserar vi och Studentlitteratur boken IFRS – Dilemman och utmaningar pĂ„ Stockholms universitet. LĂ€s mer om eventet och anmĂ€l dig hĂ€r.

Share & Comment

IFRS – Dilemman och utmaningar


International Financial Reporting Standards (IFRS) fyller 10 Ă„r i Sverige 2015. Detta uppmĂ€rksammar jag och mina sex medförfattare[1] i boken IFRS – Dilemman och utmaningar. Boken rapporterar resultaten frĂ„n olika forskningsprojekt som alla genomförts under det gemensamma paraply som utgörs av ett forskningsprojekt (P2009-0419:1) finansierat av Handelsbankens forskningsstiftelser. Som namnet pĂ„ boken antyder ligger fokus pĂ„ de dilemman och utmaningar, som fortfarande ett decennium senare, kvarstĂ„r med den nya standarden. PĂ„ Studentlitteraturs webbplats presenteras boken sĂ„ hĂ€r:

I Sverige har införandet av obligatorisk IFRS för noterade företag varit omdiskuterat. I boken IFRS – Dilemman och utmaningar diskuteras skĂ€len till detta, med anvĂ€ndning av sĂ„vĂ€l författarnas egen som andras forskning. En aspekt av IFRS Ă€r att det Ă€r principbaserat och krĂ€ver bedömningar vid upprĂ€ttande av finansiella rapporter. Detta kan leda till brist pĂ„ harmonisering och skapa svĂ„righeter för exempelvis revisorer. Å andra sidan skulle det sannolikt vara svĂ„rt att införa strikta redovisningsregler globalt. En annan aspekt av IFRS Ă€r att det baseras pĂ„ en syn pĂ„ Ă€gande och företagsstyrning som skiljer sig frĂ„n den som utgör grunden för svenskt nĂ€ringsliv. Detta avspeglar sig exempelvis i anvĂ€ndning av verkligt vĂ€rde inom IFRS, och i den traditionellt svaga tillsynen i Sverige.

Boken Àr av intresse för alla de som i praktiken pÄverkats av införandet av IFRS i Sverige (revisorer, redovisare och anvÀndare av redovisning), samt för studenter och forskare med intresse för svensk externredovisning.


  1. Bino CatasĂșs, Gunilla Eklöv Alander och Gustav Johed frĂ„n Stockholms universitet; Pernilla Lundqvist frĂ„n KPMG; samt Jan Marton och Emmeli Runesson frĂ„n Göteborgs universitet.  ↩
Share & Comment


“PĂ„ vĂ€g mot avgrunden” KĂ€lla: Krönika av Peter Malmqvist i Fastighetsnytt

Share & Comment



och igĂ„r sĂ„g jag en film om tidsresor. Jag hĂ€ngde inte med alls. (Det var trots allt efter midnatt nĂ€r jag sĂ„g filmen.) Det var sĂ„ illa att jag i efterhand var tvungen att studera diagram osv för att förstĂ„ det jag just hade sett. Tidsmaskiner och parallella universum har i alla fall lĂ€rt mig en sak. Jag ska inte bli fysiker nĂ€r jag blir stor.

Share & Comment


Semester. Har lÀst en bok om parallella universum. UnderhÄllande och vÀlskriven. Den lyckas nÀmligen med bedriften att fÄ mig att kÀnna att jag förstÄr samtidigt som jag Àr akut medveten om att jag inte förstÄr nÄgonting, i alla fall inte i form av bevis och sÄ vidare. Med det sagt gÄr det förstÄs att kritisera bÄde filosofi och vetenskapligheter i den hÀr typen av böcker. Men varför det? PopulÀrvetenskap Àr ju som bÀst nÀr man lÀser den som skönlitteratur. Semester.

Share & Comment

Andra upplagan


Under vÄren 2014 hade jag förmÄnen att fÄ spendera en termin pÄ Stanford (SCANCOR). Det finns mycket positivt att sÀga om den upplevelsen men hÀr nöjer jag mig med att konstatera att vara bortrest, med nio timmars tidsskillnad, i sex hela mÄnader, Àr ett ganska bra tillfÀlle att fÄ saker gjorda. En av de saker jag fick gjord i Kalifornien var att uppdatera Revision. SÄ efter uppdatering, omskrivningar och författande av ny text under vÄren, förlagets dÀrpÄ följande arbete med boken samt tryckning under hösten finns nu boken i handeln. Faktum Àr att boken har varit ute Ànda sedan den 11 november men under senhösten var jag sÄ upptagen med arbete att jag faktiskt inte, förrÀn nu (en god bit in i januari 2015), kÀnde till att den kommit frÄn pressarna.

Det var hur som helst hög tid för en uppdatering av Revision. Första upplagan kom ut redan 2010 och mycket har hÀnt pÄ revisionsomrÄdet sedan dess. Faktum Àr att boken var inaktuell redan nÀr den kom ut. Förvisso Àr det hÀr nÄgot som alla lÀroböcker, som behandlar omrÄden dÀr lagar, regler och praxis utvecklas löpande brottas med men i den hÀr bokens fall var detta speciellt iögonfallande eftersom boken skrevs efter beslutet att göra ISA till god revisionssed men innan ISA hade översatts till svenska. Det hÀr betydde att alla referenser till gÀllande standard var tvungna att göras till ISA, för det var den standarden som skulle gÀlla nÀr boken kom ut, men alla citat behövde antingen översÀttas frÄn den engelska ISA eller hÀmtas frÄn RS, revisionsstandard i Sverige.

Den hĂ€r sortens brist pĂ„ aktualitet Ă€r dock, enligt min mening, inte speciellt problematisk för en grundlĂ€ggande lĂ€robok. Vad revision “Ă€r” och hur det praktiseras pĂ„verkas förstĂ„s av lagar och standarder men förĂ€ndringar kommer vanligen gradvis och sĂ„vĂ€l vĂ„r förstĂ„else av begrepp (som revision) samt dess tillĂ€mpning tenderar att vara hyfsat stabila, ofta pĂ„ en tidsskala av decennier. Med det sagt, ju djupare man kommer i sina studier av ett Ă€mne, desto viktigare blir de skillnader som kommer med nya regler och standarder. Enligt min mening led den första upplagan inte allt för mycket av att inte kunna citera ISA pĂ„ svenska. För var Ă„r som gick blev den hĂ€r avvikelsen dock allt mer iögonfallande. Det var dags för en uppdatering.

Det jag har gjort i andra upplagan av Revision Àr dÀrför att uppdatera referenser och citat till regler och standarder. Citaten Àr nu Àntligen direkt frÄn ISA, pÄ svenska. Jag har ocksÄ gÄtt igenom och uppdaterat de avsnitt som jag ansÄg fungerade mindre bra. De förÀndringar jag gjort motiverat av detta Àr dock ganska fÄ och inte speciellt omfattande. I huvudsak rör det sig om enskilda formuleringar hÀr och dÀr som var otydliga men det finns ocksÄ nÄgra exempel dÀr jag skrivit om ett eller flera stycken för att tydligare fÄ fram det budskap jag önskar förmedla. Utöver dessa uppdateringar har jag skrivit till ett helt nytt kapitel. Kapitel 4 gÄr nu under rubriken Internationell revisionsstandard.

Anledningen till att jag inte hade ett eget kapitel om revisionsstandard redan i första upplagan var dels att boken kan ses som en genomgÄng och kommentar till standarderna (hur kan man skriva en lÀrobok om revision som inte överensstÀmmer med aktuella standarder!) och dels att boken handlar om mer Àn bara revision sÄ som det Àr föreskrivet i standarderna. Revision Àr ett brett begrepp och Àven om fokus i den hÀr boken utan tvekan ligger pÄ den finansiella revision av företag med spritt Àgande vill jag inte att boken bara ska vara intressant för de som Àr intresserade av denna typ av revision. Det finns all möjlig sorts revision, en del som kallas revision men som i det mesta inte liknar finansiell revision, och annan granskning som Àr ganska lik den finansiella revisionen men som kallas för nÄgot annat. Att ytterligare lyfta fram och fokusera pÄ IAASB:s standarder bedömde jag dÄ som ett steg för lÄngt i riktning mot en snÀv definition av revision. Sedan första upplagan kom ut 2010 har jag tÀnkt om.

För de som Ă€r intresserade av den finansiella revisionen av (frĂ€mst) privata vinstdrivande företag, vilket jag förmodar Ă€r majoriteten av bokens lĂ€sare, Ă€r ett kapitel som förklarar ISA:s struktur och pĂ„ ett övergripande plan presenterar och, sĂ„ att sĂ€ga, ger en karta över regelverket ett viktigt tillskott till boken. Det Ă€r i alla fall min förhoppning. Men Ă€ven för mĂ„nga av de lĂ€sare som inte Ă€r intresserade av, t ex, revision av aktiebolag tror jag att det nya kapitel 4 kan vara anvĂ€ndbart. Ett viktigt skĂ€l till detta Ă€r att Ă€ven de internationella standarderna för offentlig revision (ISSAI) direkt bygger pĂ„ ISA. Detta tĂ€cker in en stor del av den form av revision som den hĂ€r boken behandlar. Övriga former av revision diskuteras (och det gjorde de redan i första upplagan) men behandlas inte nĂ€rmare i boken. Effektivitetsrevision och de mĂ„nga varianter av tillsyn som, t ex, statliga myndigheter utför inom sina behörighetsomrĂ„den, Ă€r sĂ„ledes fenomen och aktiviteter som visserligen faller inom den typ av breda och inkluderande definition av revision som anammas i den hĂ€r boken men som förmodligen krĂ€ver en egen bok för att göra dem rĂ€tta.

Likt den första upplagan kommer Àven den andra upplagan att ganska snart innehÄlla saker som Àr inaktuella, om den inte redan gör det. Som diskuterats ovan spelar det i de allra flesta fall mindre eller ingen roll för boken, givet dess syfte. Nyheter kan dock inte ignoreras och det Àr en av de viktigaste anledningarna till att webbplatsen www.revisionsboken.se finns. För hÀr kan nyheter uppdateras i realtid. De, oftast veckovisa, nyhetsuppdateringarna kommer sÄledes att fortsÀtta. Det Àr Àven min avsikt att hÀr, i större utstrÀckning Àn tidigare, försöka publicera lite lÀngre uppdateringsartiklar om nyheter som skulle pÄverkat boken om den kunat uppdateras i realtid. Ett exempel pÄ ett Àmne som med stor sannolikhet blir föremÄl för en sÄdan artikel Àr den nya revisionsberÀttelsen som trÀder i kraft 2016.

Jag hoppas att du kommer att gilla den nya upplagan av Revision. Besök gĂ€rna www.revisionsboken.se regelbundet för det senaste om revision och – i förekommande fall – hur det pĂ„verkar boken.

[ Den hÀr artikeln publicerades ursprungligen 2015-01-13 pÄ boken Revisions webbplats. ]

Share & Comment

Revisorer Àr roliga


Det sĂ€gs att en av Steve Jobs största talanger var det “reality distortion field” han omgavs av. Detta lĂ„ter som nĂ„got negativt men om man lĂ€ser Walter Isaacsons biografi om Jobs (eller som jag, kortversionen i Harvard Business Review) framgĂ„r det att de som utsatts för detta “fĂ€lt” oftast tycks ha sett det som en positiv egenskap. Och det Ă€r bra. För mĂ„nga ledande revisorer omges Ă€ven de av ett “reality distortion field”. Exempel pĂ„ detta hĂ€mtar jag frĂ„n tvĂ„ olika anföranden av tvĂ„ av branschens ledande företrĂ€dare som jag hade förmĂ„nen att lyssna till igĂ„r kvĂ€ll. I dessa anföranden nĂ€mnde den ena Big 6. Den andra nĂ€mnde Big 7. BĂ„da gjorde det i sammanhang dĂ€r jag hade förvĂ€ntat mig att de istĂ€llet skulle sagt Big 4. Detta Ă€r inget mindre Ă€n fantastiskt eftersom mycket av den kritik som riktats mot branschen har handlat just om koncentration, bristande konkurrens och “problemet” Big 4. Men det problemet Ă€r alltsĂ„ löst nu. Revisorer Ă€r roliga.

Som forskare förbehĂ„ller jag mig – och har alltid förbehĂ„llit mig – rĂ€tten att vara kritisk mot branschen. FöregĂ„ende exempel kan ses som en sĂ„dan kritik. Men precis som det positiva med Steve Jobs “reality distortion field” inte var att fĂ„ folk att se saker pĂ„ ett nytt (hans) sĂ€tt utan att ocksĂ„ fĂ„ dem att tro pĂ„ att det som de tidigare trott var omöjligt faktiskt Ă€r möjligt tror jag det ligger nĂ„got djupare bakom talet om Big 6/7. Genom att bjuda in nummer fem, sex och sju ger Big 4 dem en plats vid bordet vilket i sin tur inte bara ger dessa byrĂ„er en möjlighet att vĂ€xa in i Big 6/7 rollen utan Ă€ven skapar en förvĂ€ntan om att de ska leva upp till den rollen. Det Ă€r positivt.

Sedan 2008 har jag varit exekutiv ledamot för Revisionsakademin. Innan det var jag Revisionsakademins stipendiat frÄn Är 2003. Efter nio Är med Revisionsakademin Àr det emellertid nu dags för mig att tacka och lÀmna stafettpinnen vidare till min (Ànnu inte utsedda) eftertrÀdare.1 Med tanke pÄ detta och allt som Revisionsakademin gjort för den svenska revisionsforskningen (och mig personligen) kÀnns det dÀrför ocksÄ rÀtt att hÀr fokusera pÄ det positiva. Och den kanske mest positiva observationen jag gjort under Ären med Revisionsakademin, ibland med förvÄning men alltid med glÀdje, Àr hur revisorer, speciellt i ledande positioner, engagerar sig i och bekymrar sig för frÄgor som det vÀxande revisions- och granskningssamhÀllet, hur ökade krav pÄ ansvarighet trÀnger ut ansvarsfullhet, osv.

Det kÀnns bra att beslutet att lÀmna min post som exekutiv ledamot Àr fattat och att det nu Àr offentligt. Samtidigt kommer jag förstÄs sakna Revisionsakademin och, framförallt, dess tvÄ Ärliga möten. Jag har lÀrt mig otroligt mycket under de hÀr Ären inte bara om revision och redovisning utan Àven om hur de slipade damer och herrar som utgör akademins ledamöter (vilka inte alla Àr revisorer) navigerar bakom och framför kulisserna för att fÄ saker gjorda. Jag kommer att sakna de mÀnniskor jag lÀrt kÀnna i revisionsakademin, vilka jag nu sannolikt inte kommer trÀffa lika ofta. För revisorer Àr roliga.

Att revisorer Àr roliga visste jag visserligen redan frÄn min karriÀr som revisorsassistent i fotbollslaget Andersen Donkies. Det skulle nÀmligen varit lÀtt att tjÀna pengar pÄ Donkies om det gÄtt att spela pÄ ett Arthur Andersen-EuropamÀsterskap i fotboll. Donkies morgonmatcher höll alltid Berlinklass! DÀrefter sjönk emellertid kvaliteten i takt med den ofrÄnkomliga tillnyktring som följer av att springa fram och tillbaka efter en boll. Nu var jag visserligen mÄlvakt. Men i princip.

En annan princip – och den hĂ€r försöker jag leva efter – Ă€r att hĂ„lla mitt ord. Det hĂ€r blogginlĂ€gget Ă€r emellertid tyvĂ€rr ett avsteg frĂ„n den principen. En av akademins ledamöter frĂ„gade nĂ€mligen mig gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng efter gĂ„rdagens möte vad han skulle blogga om i morgon. Jag hade inget bra svar pĂ„ det sĂ„ istĂ€llet svarade jag att jag visserligen inte skulle blogga i morgon men att jag visste vad jag skulle blogga om – om jag skulle blogga. Och nu har jag skrivit ett blogginlĂ€gg. Hm. Kanske var dock – nu nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det – hans syfte med bloggpratandet inte sĂ„ mycket att fĂ„ uppslag till vad han skulle skriva om utan ett sĂ€tt att fĂ„ mig att ta upp bloggandet igen. SĂ„ledes kanske jag inte bör kĂ€nna mig skyldig till ett principbrott utan istĂ€llet som ett offer för hans “reality distortion field”. Vem vet. Revisorer Ă€r roliga.


  1. 1. Anledningen till att jag slutar Ă€r att jag har allt för mĂ„nga projekt som konkurrerar om min uppmĂ€rksamhet. Det gör att jag anser att jag inte lĂ€ngre har den tid och energi som krĂ€vs för att pĂ„ ett konstruktivt sĂ€tt driva Revisionsakademins frĂ„gor framĂ„t och ta de nya initiativ som krĂ€vs för att Revisionsakademin fortsatt ska spela den ledande roll akademin har nĂ€r det gĂ€ller att verka för kunskapsförsörjning och kunskapsutveckling inom revision, redovisning och sammanhörande omrĂ„den.  ↩
Share & Comment

Är vĂ€sentlighet alltid vĂ€sentligt?


I det senaste numret av Balans (2012:4 sidorna 40-41) stĂ€ller jag under rubriken “Redovisningen kan bli fel trots att revisorer gör rĂ€tt” frĂ„gan om vĂ€sentlighet, sĂ„ som det Ă€r definierat idag, alltid Ă€r vĂ€sentligt? Det frĂ„gan syftar pĂ„ Ă€r de slutsatser som Christensen et al.1 drar av att krav pĂ„ revisionen i form av vĂ€sentlighetsbelopp Ă€r högre (beloppen lĂ€gre) Ă€n den inneboende osĂ€kerhet som finns i redovisningen. I förlĂ€ngningen kan man frĂ„ga sig om det betyder att revisorn Ă€r pĂ„ vĂ€g att bli irrelevant. Visserligen tycks det rimligt att ju mer möjligheterna minskar för revisorn att hitta fel, desto mindre relevant blir revisorn. Men det betyder förstĂ„s inte att revisorn inte tillför nĂ„got vĂ€rde. TvĂ€rtom torde behovet av revisorn, nĂ„gon som granskar siffrorna, öka nĂ€r osĂ€kerheten i redovisningen blir större.

Problemet med att revisorns möjlighet att finna alla fel minskar (genom att redovisningen blir komplexare) Àr enligt min mening istÀllet att det pÄverkar förtroendet för revisorn. FörvÀntningarna pÄ revisorn Àr, och kommer nog fortsÀtta att vara, att revisorn ska finna alla fel (trots att det torde vara en omöjlighet under de bÀsta av förutsÀttningar). Dock Àr det i precis i det hÀr sammanhanget vÀsentlighetsbegreppet blir som mest relevant och intressant. SÄ lÀnge revisorn finner alla vÀsentliga fel, dvs. fel vars kÀnnedom skulle pÄverkat en investerares beslut, torde nÀmligen de flesta vara nöjda.

Vad kan dÄ göras? Att Àndra definitionen av vÀsentlighet2 skulle med ett Alexanderhugg lösa de motsÀttningar som redogörs för i artikeln mellan revisorers vÀsentlighetsnivÄer och redovisningens osÀkerhet. Det skulle dock inte lösa problemen med revisionens legitimitet. För det mÄste en (eller fler) av tre saker intrÀffa:

  1. Revisorns rapportering mÄste nyanseras pÄ sÄ vis att den kan spegla osÀkerheten i revisionen. DÀr revisionen inte kan uttala sig om med rimlig sÀkerhet om att revisionen funnit alla vÀsentliga fel, bör den heller inte göra det.
  2. Redovisningsreglerna mÄste Àndras sÄ att osÀkerheten i redovisningen kommer ner pÄ nivÄer som revisorn kan uttala sig om med rimlig sÀkerhet att alla vÀsentliga fel Àr funna.
  3. FörvÀntningarna pÄ revisionen mÄste förÀndras. Men efter +40 Är3 med revisionens förvÀntningsgap ska vi kanske inte hoppas allt för mycket pÄ den lösningen.

Avslutningsvis vill jag poĂ€ngtera att min artikel i första hand Ă€r en kommentar pĂ„ Christensen med kollegors artikel och i andra hand dess applicerbarhet pĂ„ HQ-fallet. I vilken utstrĂ€ckningen HQ, HQ:s revisorer, Finansinspektionen och RevisorsnĂ€mnden gjort rĂ€tt eller fel kan jag inte sĂ€ga mycket om och försöker dĂ€rför att inte uttrycka nĂ„gon stĂ„ndpunkt om detta. Mitt resonemang bygger pĂ„ att vi ponerar att, framför allt, Finansinspektionen och RevisorsnĂ€mnden bĂ„da har rĂ€tt–vilket i sig kanske kan tyckas vara ett kontroversiellt antagande. Givet detta antagande stĂ€ller jag mig sedan frĂ„gan hur vi kan förstĂ„ den uppkomna situationen och vad den förstĂ„elsen fĂ„r för konsekvenser. Vad som Ă€r rĂ€tt, fel, verkligt och overkligt hĂ€r i vĂ€rlden Ă€r inte trivialt att komma överens om. Det Ă€r bland annat dĂ€rför vi har domstolar och organisationer som Finansinspektionen och RevisorsnĂ€mnden. DĂ€rför tycker jag inte att det Ă€r en alltför galen tanke att, Ă„tminstone som en arbetshypotes, definitionsmĂ€ssigt utgĂ„ frĂ„n att bĂ„de Finansinspektionen och RevisorsnĂ€mnden har rĂ€tt.

.


  1. Christensen, B., Glover, S. & Wood, D., “Extreme Estimation Uncertainty in Fair Value Estimates: Implications for Audit Assurance”. Auditing: A Journal of Practice and Theory. (Accepterad för publicering.) ↩
  2. Se t ex ESMA:s “Consultation on Considerations of materiality in financial reporting”. ↩
  3. Humphrey, C., Moizer, P. & Turley, S., (1992). “The audit expectations gap – Plus ca change, plus vest la meme chose?” Critical Perspectives of Accounting, 3(2). ↩
Share & Comment

Är Ekonomprogrammet i Uppsala Sveriges bĂ€sta ekonomiutbildning?


Uppsala universitet ligger i topp i samtliga tre rankingar. NÀr det gÀller ekonomrankingen Àr det som vÀntat sÄ att de större och Àldre universiteten liksom Handelshögskolan kommer högt, dock med intressanta uppstickare i form av Högskolan i Jönköping och Högskolan pÄ Gotland (Uranks rankingresultatrapport 2011)

Urank har gjort en ranking av universitet, och enskilda utbildningar i Sverige. GlĂ€djande – och lite överranskande mĂ„ste jag medge – kommer de fram till att Ekonomprogrammet i Uppsala Ă€r Sveriges bĂ€sta ekonomutbildning. Trevligt. Men vad Ă€r Urank? Det slĂ„r mig att “oberoende”, vilket Urank beskriver sig som, Ă€r en vĂ€rdefull etikett nĂ€r varumĂ€rket redan Ă€r starkt, som t ex för de stora revisionsbyrĂ„er jag intresserar mig för i min forskning. NĂ€r jag aldrig förut hört talas om det som Ă€r oberoende noterar jag dock att jag skulle ha föredragit nĂ„gon annan förtroendeskapande etikett framför oberoendet. Kan denna kĂ€nsla Ă€ven ha bĂ€ring pĂ„ min syn pĂ„ revisionsbranschen?

Share & Comment

Revisionsboken.se citerad i Balans


Under rubriken “Riskbedömningen blir allt viktigare” citeras mitt blogginlĂ€gg “Ett misslyckande för IFRS” pĂ„ följande vis pĂ„ sidan 7 i Balans nummer 11/2011:

Thomas Carrington, lektor i revision vid Uppsala universitet, menar att som regelsystemet och International Financial Reporting Standards (IFRS) ser ut i dag har vi inga garantier för att vi inte fÄr ett nytt HQ. Det Àr förstÄs fullt möjligt att RevisorsnÀmnden har fel i sin bedömning av Dyrefors revisionsinsats. Men om nÀmnden har rÀtt, och om Finansinspektionen har rÀtt i att tradingportföljen var kraftigt övervÀrderad, fÄr vi helt enkelt finna oss i att den hÀr typen av situationer kan komma att uppstÄ igen, sÀger han.

Fars generalsekreterare Dan BrĂ€nnström delar Thomas Carringtons syn…

NĂ„gra reflektioner:

1. Jag har verkligen inget emot att bli kallad lektor i revision. Min officiella titel Àr dock lektor i företagsekonomi. Universitetslektor om man ska vara petig.
2. Kul att Fars generalsekreterare delar min syn och inte tvĂ€rt om 😉1
3. Min text Àr bÀttre i deras version. Gillar hur de stÀdat upp mitt sprÄk. (JÀmför med originaltexten nedan.)
4. Som sÄ ofta i tryckt media saknas sjÀlva referensen/url-en. Men det Àr ok. Google lÀr ju peka den intresserade lÀsaren till originaltexten (eller hit!).

“Ett misslyckande för IFRS” publicerades ursprungligen pĂ„ www.revisionsboken.se/2011/10/19/ett-misslyckande-for-ifrs/ den 19 oktober 2011. Texten Ă„terges nedan i sin helhet.



Ett misslyckande för IFRS?

Eller för Finansinspektionen? Eller för RevisorsnĂ€mnden? För de kan inte alla ha rĂ€tt. Eller kan de? Bakgrunden till de hĂ€r frĂ„gorna Ă€r RevisorsnĂ€mndens (RN) meddelade tidigare idag (18 oktober 2011) att–med undantag för nĂ„gra mindre dokumentationsmissar–fria HQ:s revisor Johan Dyrefors frĂ„n de misstankar Finansinspektionen (FI) riktat mot honom.

FI har anklagat Dyrefors för att inte ha fullgjort de skyldigheter som lagen krÀver genom att inte reagera pÄ att HQ Banks tradingportfölj var kraftigt övervÀrderad. RN menar emellertid att revisorn inte kan lastas för eventuella redovisningsfel eftersom han i allt vÀsentligt följt god revisionssed. Detta föranleder Dagens Industri (Di) att frÄga Peter Strömberg, chef för RN:

Hur kan sÄ stora tradingförluster vara osynliga i Ärsredovisningen utan att revisorn har gjort nÄgot fel?

Det han sÀger Àr att vid revisionen sÄ fanns det inte sÄ stora tradingförluster. De gÄr ju bÄde upp och ner. Vad vi ska göra som revisorsnÀmnd Àr att vi ska pröva revisionsinsatsen och vi kan inte kritisera en revisor om det inte Àr otvetydig fastslaget att han har gjort fel. Det Àr vi som har bevisbördan för det.2

Det Àr möjligt att det Àr ett avsteg frÄn best practice, men det Àr inte det vi ska titta pÄ utan vi ska se pÄ huruvida det finns vÀsentliga fel i hur han har uppfattat redovisningsfrÄgorna och det har vi inte kunnat se att han har gjort.

HĂ€r finns det anledning att stanna upp och begrunda vĂ€sentlighetsbegreppet lite nĂ€rmare. Enligt revisionsstandard Ă€r [i]nformation [
] vĂ€sentlig om ett utlĂ€mnande eller en felaktighet kan pĂ„verka de beslut som anvĂ€ndaren fattar pĂ„ basis av informationen i de finansiella rapporterna. Graden av vĂ€sentlighet beror pĂ„ postens eller felets storlek och pĂ„ omstĂ€ndigheterna kring utelĂ€mnandet eller felet. VĂ€sentlighet Ă€r dĂ€rför mer en frĂ„ga om en tröskelnivĂ„ Ă€n en grundlĂ€ggande kvalitativ egenskap som informationen mĂ„ste ha för att vara av vĂ€rde. VĂ€sentlighetsbelopp Ă€r sĂ„ledes inte nĂ„got som en revisor bestĂ€mmer utan nĂ„got som revisorn försöker göra sig en uppskattning av. Hur en investerare skulle agera om hon eller han kĂ€nde till ett tĂ€nkt fel pĂ„ X kronor Ă€r ett exempel pĂ„ den typ av frĂ„gor en revisor bör stĂ€lla sig nĂ€r hon eller han sĂ€tter de vĂ€sentlighetsnivĂ„er som ska vĂ€gleda designen av–graden av precision pÄ–revisionen. I praktiken anvĂ€nder sig revisorn ofta av olika former av nyckeltal för att sĂ€tta vĂ€sentlighetsnivĂ„er eftersom “hur skulle en investerare agera?” i olika situationer Ă€r en frĂ„ga som Ă€r omöjlig att svara pĂ„ innan de olika situationerna har uppstĂ„tt. Konstateras kan hur som helst att RN inte finner anledning att ifrĂ„gasĂ€tta revisorns bedömning av vad som Ă€r vĂ€sentligt i detta fall.

Men, för att parafrasera Di, “hur kan sĂ„ stora tradingförluster” inte vara vĂ€sentliga? Svaret Ă€r förmodligen sĂ„ enkelt att de faktiskt Ă€r vĂ€sentliga. Men, som RN argumenterar, sĂ„ var förlusterna inte sĂ„ stora nĂ€r revisorn gjorde sin granskning. En annan komplicerande faktor Ă€r att Ă€ven om vĂ€sentlighet bör definieras utifrĂ„n anvĂ€ndarperspektivet sĂ„ kan revisorn knappast tvingas arbeta med vĂ€sentlighetsnivĂ„er som Ă€r lĂ€gre Ă€n den inneboende volatilitet som finns i redovisningen. Det vill sĂ€ga, hur ska revisorn med nĂ„gon som helst sĂ€kerhet kunna uttala sig om en tillgĂ„ngs vĂ€rde inom ett spann pĂ„ sĂ€g +/- 5 procent om den inneboende osĂ€kerheten i vĂ€rderingen Ă€r högre Ă€n sĂ„. Denna problematik gĂ€ller i varierande omfattning för i princip alla tillgĂ„ngar dĂ€r det saknas en likvid marknad. Med andra ord, vi kan inte klandra revisorn för att IFRS leder till stora svĂ€ngningar i vĂ€rdet pĂ„ en tradingportfölj. Ur det perspektivet skulle man kunna hĂ€vda att det intrĂ€ffade inte Ă€r ett revisions- eller kanske ens ett redovisningsmisslyckande, utan ett misslyckande för IFRS.

Det Àr förstÄs fullt möjligt att RN har fel i sin bedömning av Dyrefors revisionsinsats. Men om de har rÀtt, och FI har rÀtt i att tradingportföljen var kraftigt övervÀrderad, dÄ fÄr vi helt enkelt finna oss i att den hÀr typen av situationer kan komma att uppstÄ igen. Och det kanske ocksÄ Àr meningen. I samband med FASB och IASB:s utveckling av ett nytt, gemensamt konceptuellt ramverk noterar de nÀmligen att:

In considering the issues related to 
 reliability, as well as standard-setters’ experience with assessing reliability, the boards observed the existence of a variety of notions of what the concept means. For example, some constituents focus on verifiability to the virtual exclusion of the faithful representation aspect of reliability (FASB, 2006, Par. BC2.26).

IstÀllet för att försöka fÄ redovisningens intressenter att förstÄ hur FASB och IASB menar att innebörden i begreppet reliability ska förstÄs valde de bÄda standardsÀttarna att helt enkelt byta ut begreppet mot faithful representation eftersom further efforts to explain what reliability means did not seem likely to be productive (FASB, 2006, Par. BC2.27).

Mot en sÄdan bakgrund kanske det inte Àr sÄ konstigt om revisorns jobb har blivit svÄrare pÄ senare tid.


  1. 1. Se Ă€ven bildtexten som lyder: En stor del av turbulensen kring HQ kan hĂ€rledas till IFRS. Det menar Thomas Carrington, universitetslektor i Uppsala. Han fĂ„r medhĂ„ll av Fars generalsekreterare Dan BrĂ€nnström. ↩
  2. 2. Mot bakgrund av att revisorn i det hĂ€r fallet fick en erinran för bristfĂ€llig dokumentation, betyder det att en slutsats som kan dras frĂ„n det hĂ€r uttalandet Ă€r att en revisor som slarvar med dokumentationen har större möjligheter att slippa (allvarliga) pĂ„följder frĂ„n RN Ă€n en revisor som dokumenterar sina fel? ↩
Share & Comment

Balansartikel om revisorers ansvar


Jag har skrivit en debattartikel för det senaste numret av Balans (nr 1, 2011, sid. 42-43). Artikeln skickades dock inte in som ett debattinlÀgg sÄ jag förlÄter alla som har svÄrt att se vad det Àr jag debatterar. Det finns dock mycket att debattera i det jag skriver sÄ artikeln bör kanske snarare ses som en uppmaning till debatt Àn ett inlÀgg i debatten. Med detta sagt bör jag snabbt skynda att tillÀgga att jag faktiskt gör nÄgra stÀllningstaganden som jag hÀr vill Äterge och möjligen förtydliga nÄgot.

Min viktigaste stĂ„ndpunkt Ă€r att jag anser att vi bör nyansera ansvarsdebatten. SjĂ€lvklart skall revisorer (och alla andra för den delen) hĂ„llas ansvariga om de bryter mot en regel som leder till att nĂ„gon annan lider skada. Min stĂ„ndpunkt Ă€r dock att det inte bara bör vara en frĂ„ga om att hĂ„lla revisorer (och andra) ansvariga utan att det Ă€r lika viktigt – eller till och med viktigare om jag tvingas vĂ€lja – att stimulera tagande av ansvar. Jag Ă€r rĂ€dd att för mycket utkrĂ€vande av ansvar leder till att för mycket fokus flyttas mot att följa (eller tĂ€nja pĂ„) regler och att ansvarsfullhet, dvs. ett aktivt ansvarstagande, blir lidande. Det hĂ€r Ă€r inga originella idĂ©er. Men det gör dem inte mindre viktiga.

För det andra ger jag en kÀnga till de tidningsartiklar under hösten som granskat landets revisorer. Det Àr inte det att jag inte anser att branschen bör granskas. TvÀrt om. Ur det perspektivet vÀlkomnar jag de artiklar som skrivits. Mitt problem med artiklarna handlar snarare om att de Àr skrivna utifrÄn en journalistisk logik som syftar till att skapa kÀnslor och en vilja att lÀsa mer snarare Àn att vrida och vÀnda pÄ dessa mÄngfacetterade frÄgor. Jag har svÄrt att se enkla och sjÀlvklara lösningar pÄ de frÄgor som tas upp. Tidningsartikelförfattarna vÀljer dock att lyfta fram och vinkla fakta pÄ ett vis som fÄr dem att framstÄ som just detta, enkla och sjÀlvklara.

Avslutningsvis slÄr jag ett slag för att vi behöver mer forskning om revision, revisionskvalitet och revisionens effekter. Vi vet sÄ lite bland annat om hur olika former av tillsyn pÄverkar branschen, vilken nettoeffekten av ett totalförbud för konsulttjÀnster skulle bli och vad vi bör innefatta i ett revisionsmisslyckande att det för en meningsfull debatt kring detta krÀvs mer forskning. HÀr talar jag förstÄs i egen sak. Men varför inte nÀr föremÄlet för den debatt som förts i tidningarna (om man nu kan kalla det för en debatt) sammanfaller med det jag och nÄgra av mina kollegor Àgnar vÄr tid Ät att försöka förstÄ bÀttre.

Artikeln finns tillgÀnglig att lÀsa via Fars hemsida.

Share & Comment

Revisionsboken.se


Vecka 44 kommer enligt planeringen min lÀrobok om revision till handeln. I vÀntan pÄ det har jag skapat en webbplats för boken. Syftet med webbplatsen har jag pÄ revisionsboken.se/om-webbplatsen/ sammanfattat pÄ följande vis:

Skrivprocessen behöver (numer) inte sluta bara för att boken Àr tryckt. Denna webbplats ger mig möjlighet att informera om nyheter pÄ revisionsomrÄdet och om hur dessa pÄverkar det som stÄr i boken. Webbplatsen ger mig Àven möjlighet att förtydliga omrÄden som kanske inte blev precis sÄ som jag tÀnkt mig och att rÀtta eventuella fel som smugit sig in i boken. Dessutom Àr jag inte lÀngre ensam med boken. Du som lÀsare kan hjÀlpa till att göra boken bÀttre. Finner du nÄgot som kan förbÀttras, förtydligas eller som helt enkelt Àr fel uppmuntrar jag dig att skicka mig ett email eller skriva en kommentar hÀr pÄ webbplatsen! Men sök gÀrna bland tidigare inlÀgg pÄ webbplatsen först. Chansen finns att jag eller nÄgon annan redan hunnit göra samma upptÀckt.

Som alltid nĂ€r man lĂ€mnar en text ifrĂ„n sig Ă€r det förstĂ„s lite pirrigt. Vad har jag missat? Har jag fĂ„tt nĂ„got om bakfoten? Jag har egentligen inget skĂ€l att oroa mig för svaren pĂ„ nĂ„gon av de hĂ€r frĂ„gorna. Men man vet ju aldrig. FrĂ„n att ha varit mer eller mindre ensam med min text Ă€r det nu potentiellt (förhoppningsvis!) hundratals par ögon som kommer nagelfara det jag skrivit. Revisionsboken.se ger sĂ„ledes – förutom ett mervĂ€rde för boklĂ€saren – mig ett sĂ€tt att hantera nervositeten som alltid följer dĂ„ jag förvandlas frĂ„n författare till lĂ€sare. Jag kan visserligen inte Ă€ndra det som stĂ„r i boken men pĂ„ revisionsboken.se jag kan göra tillĂ€gg och kommentera den.

Share & Comment