Posts Tagged: full post

Flygdag i Uppsala


I lördags besökte vi flygdagen som anordnades pĂ„ Ärna. Jag kan inte pĂ„stĂ„ att jag Ă€r speciellt intresserad av militĂ€rflyg men visst Ă€r det lite spĂ€nnande att se de mest extrema av maskiner upptrĂ€da. För mig var det hĂ€r ocksĂ„ nĂ„got av en nostalgitripp. Jag har nĂ€mligen varit pĂ„ en flygdag i Uppsala förut. NĂ€r flygflottiljen F 16 i Uppsala Ă„r 1993 fyllde 50 Ă„r ordnades Ă€ven dĂ„ en flygdag. Jag gjorde samtidigt vĂ€rnplikten pĂ„ I 13 i Falun och vi kallades in för att förstĂ€rka sĂ€kerheten. Om vi verkligen gjorde det Ă€r en annan frĂ„ga. Det jag minns tydligast Ă€r att vi gick patrull mitt i natten lĂ€ngs flygfĂ€ltets avspĂ€rrning, utan utrustning för mörkerseende och utan mĂ„nsken. Vi sĂ„g förstĂ„s ingenting. Jag har heller inget minne av att ha sett nĂ„gra flygplan i luften. Kanske Ă„kte vi hem innan sjĂ€lva flygdagen startade.

Enligt programmet skulle tvĂ„ JAS 39 Gripen i vilket fall ha flugit men om de verkligen gjorde det Ă€r tveksamt eftersom planet, tidigare samma mĂ„nad, kraschat pĂ„ LĂ„ngholmen i Stockholm under Vattenfestivalen – den andra kraschen med detta dĂ„ nya flygplan. I Ă„r flög dock flera Gripenplan utan problem, trots att Ă€ven denna flygdag föregicks av en JAS-krasch, den hĂ€r gĂ„ngen dock varken pĂ„ grund av maskin- eller handhavandefel. Den skyldige var nu istĂ€llet en större fĂ„gel.

Share & Comment

The 2013 MacBook Air was a good deal


Alternative title: Macs have become expensive.

Apparently, I double processor speed (well, cores at least), RAM, and disk space every time I buy a new computer. The 2010 MacBook Air I could “double” after less that 3 years for half the price it will cost me to double the 2013 MacBook Air with the computer I buy now (in 2018). Granted, I get a larger and better display in almost the same form factor. This may be worth paying for. But paying for Touch Bar and Touch ID seems like a waste. To get down to the same monthly cost for this year’s computer as for the MacBook Air I have had since 2013, I will have to keep it for 10 years.

MacBook Pro 2018

August 2018

MacBook Pro 13-inch
Processor: 2.3 GHz Quad-Core Intel Core i5, Turbo Boost up to 3.8 GHz
Memory: 16 GB 2133 Ipddr3
Drive: 512 GB Flash Storage
+ Retina display with True Tone
+ Touch Bar and Touch ID
Price: 25,695 SEK
Monthly cost:
3 yr: 714 SEK
5 yr: 428 SEK
10 yr: 214 SEK

MacBook Air 2010/2013

July 2013

MacBook Air 11-inch (mid 2013)
Processor: 1,7 GHz Dual-Core Intel Core i7, Turbo Boost up to 3,3 GHz
Memory: 8 GB 1600 MHz LPDDR3 SDRAM
Drive: 256 GB Flash Storage
Price: 13,454 SEK
Monthly cost: 221 SEK

November 2010

MacBook Air 11-inch (late 2010)
Processor: 1.6 GHz Intel Core 2 Duo
Memory: 4 GB 1066MHz DDR3 SDRAM
Drive: 128 GB Flash Storage
Price 13,655 SEK
Monthly cost: 414 SEK

(VAT included in all prices)

Share & Comment

Trying to quit Facebook. Still trying.


Eight years have passed since I first wrote about trying to quit Facebook. Little has changed about my attitudes to the social network, but—like a perennial nicotine quitter—I am still on it. I am however closer to quitting than ever. My last post was six months ago, and I feel no urge jump back in. For birthdays and the odd Facebook group too damn practical not to follow, Facebook is, however, still useful. But I don’t read the feed anymore. It doesn’t make me happy. Instead it sometimes makes me angry and, at other times, … jealous? (Really? The analytical part of me find this proposition so silly that it cannot be the case. And still…) Occasionally I sneak a peek when someone has mentioned me, and I may even indulge in a “like” (and a birthdays wish or two, while there) but that is it. Check in again in another eight years to see how I’m doing.

Share & Comment

Trött pÄ tÄget


Det hÀr Äret har har jag tagit tÄget till Falun tre gÄnger, alltsÄ sex resor totalt. Fem av de sex resorna har varit kraftigt försenade. Jag lovade dÀrför mig sjÀlv att aldrig mer ta tÄget den strÀckan.

Nu visar det sig att det inte gÄr nÄgra bussar mellan Falun och Uppsala (annat Àn pÄ helgerna) och vi har bara en bil
 sÄ jag bokade en biljett trots allt. Det tÄget skulle ha gÄtt kl. 8:25 i morse. Nu Àr berÀknad avgÄngstid kl. 9:30.

Jag tror enda lösningen Àr att köpa en till bil.

Och vore jag politiker skulle jag ge SJ/Trafikverket en rejÀlt höjd budget under tre Är och om de dÀrefter inte har fÄtt ordning pÄ problemen lÀgga ner de strÀckor som inte funkar och istÀllet lÀgga pengarna pÄ vÀgar och (el)bilsubventioner.

Uppdatering: TÄget instÀllt. Nu ombokad pÄ annat tÄg med avgÄngstid 1 timme och 35 minuter efter att mitt först bokade tÄg skulle gÄ.

Uppdatering 2: Kl. 13:29 var jag framme. TvÄ timmar blev (Ànnu en gÄng) fem.

Share & Comment

Ett tal till mig sjÀlv


Idag var pappas begravning. Efter begravningsgudstjÀnsten i Stora Kopparbergs kyrka i Falun hölls en minnesstund pÄ KristinegÄrden (eftersom vi inte fick plats pÄ den mer nÀrliggande MariagÄrden). Under minnesstunden valde jag att sÀga nÄgra ord, vilka jag dÀr och dÄ föreslog skulle ses mer som publik sjÀlvterapi Àn ett tal. Men det var förstÄs ett tal. Det var bÄde och, för det var nÀmligen ett tal jag skrivit till mig sjÀlv. Ord jag i första hand behövde sÀga till mig sjÀlv och som först i andra hand var riktade till övriga sörjande. För denna egoistiska handling bad jag om ursÀkt pÄ KristinegÄrden och jag gör det igen hÀr men jag Ängrar det inte.

För den intresserade, var det ungefÀr det hÀr jag sa till mig sjÀlv och de andra gÀsterna:

Continue reading Ett tal till mig sjĂ€lv →

Share & Comment

En fotnot till debatten om Riksrevisionen


I dag fÄr Riksrevisionen nya Riksrevisorer.  De tidigare Riksrevisorerna valde alla att lÀmna sina uppdrag (de kan inte bli avsatta) till följd av (eller Ätminstone i nÀra anslutning till) publiceringen av en serie artiklar i Dagens Nyheter i vilka pÄstÄdda missförhÄllanden pÄ myndigheten avslöjades.

För en revisionsforskare var den debatt som följde pÄ dessa hÀndelser intressant. För nÀstan alla problem som DN avslöjade handlade om att en Riksrevisor, pÄ varierande vis, Äsidosatt sitt oberoende samtidigt som mÄnga röster i den debatt som följde argumenterade för att göra Riksrevisionen mindre oberoende genom att stÀlla den under olika former av insyn, tillsyn eller översyn. Men om lösningen Àr att göra Riksrevisionen mindre oberoende, vad var dÄ problemet till att börja med?

Jag har hÄllit mig utanför den hÀr debatten. En liten fotnot till debatten om Riksrevisionen har jag dock tillÄtit mig. Min kommentar till debatten beskrivs bÀst som en fotnot eftersom den inte berör sakfrÄgan (behöver Riksrevisionen reformeras, osv.) utan snarare tar sig uttryck i ett empiriskt bidrag till frÄgan om vilken granskningsstil som ger bÀst resultat.

I en artikel i Statsvetenskaplig tidskrift beskriver jag hur det ur svaren till en enkÀt, som jag distribuerat till personer som arbetat i en organisation som blivit föremÄl för Riksrevisionens effektivitetsgranskning, gÄr att utlÀsa att en revision som upplevs mer konsultliknande Àn ansvarsutkrÀvande ocksÄ Àr den typ av revision som, av de som granskas, upplevs leda till att mer förÀndringar görs som resultat av revisionen i de granskade organisationerna. Resultaten (liksom föregÄende mening) Àr förvisso inte de tydligaste eller starkaste men de Àr Ätminstone statistiskt signifikanta. Dessutom upplever Ätminstone jag dem som intuitivt rimliga (men för den sakens skull inte nödvÀndiga eller oundvikliga).

Vad har dĂ„ det hĂ€r med debatten om Riksrevisionen att göra? En hel del, skulle jag vilja pĂ„stĂ„. För om vi vill ha en Riksrevision, vars granskningar faktiskt leder till förbĂ€ttringar, tycks mina resultat föreslĂ„ att vi Ă„tminstone bör diskutera möjligheten att oberoendet inte Ă€r heligt. (Detta Ă€r nĂ„got som Riksdagen faktiskt redan inte bara diskuterat utan Ă€ven agerat i linje med genom den reform av Riksrevisionen som genomfördes 2010.) Det finns dock mĂ„nga dimensioner att ta hĂ€nsyn till. (Men de kan vi bara tala om efter att vi har slaktat den heliga kon.) En Ă€r vilken typ av oberoende vi talar om. Att agera som konsult Ă€r att förlora en del av sitt oberoende mot ”klienten”. Att bli stĂ€lld under ytterligare parlamentarisk tillsyn Ă€r en helt annan förlust av oberoende, en förlust som jag inte tror skulle gagna nĂ„gon. Det skulle riskera alla möjligheter till legitimt ansvarsutkrĂ€vande.

Om vi vill att Riksrevisionens granskningar ska kunna leda till att de granskade organisationer gör förÀndringar med utgÄngspunkt i Riksrevisionens granskning, sÄ bör oberoendet gentemot regering, riksdag och andra aktörer med ett potentiellt intresse i resultatet av granskningarna bejakas. Det Àr min starka övertygelse. Men det Àr inte samma sak som att inte ge Riksrevisionen utrymme att Àven bejaka sin rÄdgivande roll. För det tycks vara i rollen av rÄdgivare som Riksrevisionen gör störst nytta. Den hÀr kopplingen mellan granskningsstil, tendens till att göra Àndringar till följd av Riksrevisionens granskning och Riksrevisionens oberoende Àr dock inte en tes jag driver, eller ens ett centralt argument i artikeln. IstÀllet diskuterar jag det, i en fotnot.1

1. Carrington, T. (2017). “Consulting or Holding to Account? Riksrevisionen as an Agent of Change in Swedish Public Administration” Statsvetenskaplig tidskrift, ÅrgĂ„ng 119, nummer 1, sidan 107.

Share & Comment

The vanished grandeur of accounting


“In the wake of decades of financial scandal—much of it linked to creative accounting, or to no accounting all—the Dutch tradition of accounting art suggests it might be us, not the Dutch, who have misjudged accounting’s importance in the world. Accounting in the modern sense was still a new idea in the 1500s, one with a weight that carried beyond the business world. A proper accounting invoked the idea of debts paid, the obligation of nightly personal reckonings, and even calling to account the wealthy and powerful through audits”.

[…]

“Double-entry accounting made it possible to calculate profit and capital and for managers, investors, and authorities to verify books. But at the time, it also had a moral implication. Keeping one’s books balanced wasn’t simply a matter of law, but an imitation of God, who kept moral accounts of humanity and tallied them in the Books of Life and Death. It was a financial technique whose power lay beyond the accountants, and beyond even the wealthy people who employed them”.

(Jacob Soll, writing for the Boston Globe.)

Share & Comment

MacKenzie on algorithms and the moral order(ing) of markets


Interesting seminar today at the SSE with Donald MacKenzie on “How Algorithms Interact: Goffman’s ‘Interaction Order’ in Automated Trading”. At the seminar he demonstrated how buy and sell orders entered into an order book on a capital market queue, like—but not exactly similar to—how humans queue while, for instance, waiting for the bus. This is interesting, because, there is a moral order to a queue. In most countries the first-in-first-out (first in line, first to enter the bus) principle rules, regardless of gender, race or economic status. The queueing rule in the matching algorithm on a capital market similarly impose a moral order. And like the social rules of queueing may differ between countries, so the queuing rules may differ between markets.

Share & Comment

IFRS – Dilemman och utmaningar


International Financial Reporting Standards (IFRS) fyller 10 Ă„r i Sverige 2015. Detta uppmĂ€rksammar jag och mina sex medförfattare[1] i boken IFRS – Dilemman och utmaningar. Boken rapporterar resultaten frĂ„n olika forskningsprojekt som alla genomförts under det gemensamma paraply som utgörs av ett forskningsprojekt (P2009-0419:1) finansierat av Handelsbankens forskningsstiftelser. Som namnet pĂ„ boken antyder ligger fokus pĂ„ de dilemman och utmaningar, som fortfarande ett decennium senare, kvarstĂ„r med den nya standarden. PĂ„ Studentlitteraturs webbplats presenteras boken sĂ„ hĂ€r:

I Sverige har införandet av obligatorisk IFRS för noterade företag varit omdiskuterat. I boken IFRS – Dilemman och utmaningar diskuteras skĂ€len till detta, med anvĂ€ndning av sĂ„vĂ€l författarnas egen som andras forskning. En aspekt av IFRS Ă€r att det Ă€r principbaserat och krĂ€ver bedömningar vid upprĂ€ttande av finansiella rapporter. Detta kan leda till brist pĂ„ harmonisering och skapa svĂ„righeter för exempelvis revisorer. Å andra sidan skulle det sannolikt vara svĂ„rt att införa strikta redovisningsregler globalt. En annan aspekt av IFRS Ă€r att det baseras pĂ„ en syn pĂ„ Ă€gande och företagsstyrning som skiljer sig frĂ„n den som utgör grunden för svenskt nĂ€ringsliv. Detta avspeglar sig exempelvis i anvĂ€ndning av verkligt vĂ€rde inom IFRS, och i den traditionellt svaga tillsynen i Sverige.

Boken Àr av intresse för alla de som i praktiken pÄverkats av införandet av IFRS i Sverige (revisorer, redovisare och anvÀndare av redovisning), samt för studenter och forskare med intresse för svensk externredovisning.


  1. Bino CatasĂșs, Gunilla Eklöv Alander och Gustav Johed frĂ„n Stockholms universitet; Pernilla Lundqvist frĂ„n KPMG; samt Jan Marton och Emmeli Runesson frĂ„n Göteborgs universitet.  ↩
Share & Comment

Andra upplagan


Under vÄren 2014 hade jag förmÄnen att fÄ spendera en termin pÄ Stanford (SCANCOR). Det finns mycket positivt att sÀga om den upplevelsen men hÀr nöjer jag mig med att konstatera att vara bortrest, med nio timmars tidsskillnad, i sex hela mÄnader, Àr ett ganska bra tillfÀlle att fÄ saker gjorda. En av de saker jag fick gjord i Kalifornien var att uppdatera Revision. SÄ efter uppdatering, omskrivningar och författande av ny text under vÄren, förlagets dÀrpÄ följande arbete med boken samt tryckning under hösten finns nu boken i handeln. Faktum Àr att boken har varit ute Ànda sedan den 11 november men under senhösten var jag sÄ upptagen med arbete att jag faktiskt inte, förrÀn nu (en god bit in i januari 2015), kÀnde till att den kommit frÄn pressarna.

Det var hur som helst hög tid för en uppdatering av Revision. Första upplagan kom ut redan 2010 och mycket har hÀnt pÄ revisionsomrÄdet sedan dess. Faktum Àr att boken var inaktuell redan nÀr den kom ut. Förvisso Àr det hÀr nÄgot som alla lÀroböcker, som behandlar omrÄden dÀr lagar, regler och praxis utvecklas löpande brottas med men i den hÀr bokens fall var detta speciellt iögonfallande eftersom boken skrevs efter beslutet att göra ISA till god revisionssed men innan ISA hade översatts till svenska. Det hÀr betydde att alla referenser till gÀllande standard var tvungna att göras till ISA, för det var den standarden som skulle gÀlla nÀr boken kom ut, men alla citat behövde antingen översÀttas frÄn den engelska ISA eller hÀmtas frÄn RS, revisionsstandard i Sverige.

Den hĂ€r sortens brist pĂ„ aktualitet Ă€r dock, enligt min mening, inte speciellt problematisk för en grundlĂ€ggande lĂ€robok. Vad revision “Ă€r” och hur det praktiseras pĂ„verkas förstĂ„s av lagar och standarder men förĂ€ndringar kommer vanligen gradvis och sĂ„vĂ€l vĂ„r förstĂ„else av begrepp (som revision) samt dess tillĂ€mpning tenderar att vara hyfsat stabila, ofta pĂ„ en tidsskala av decennier. Med det sagt, ju djupare man kommer i sina studier av ett Ă€mne, desto viktigare blir de skillnader som kommer med nya regler och standarder. Enligt min mening led den första upplagan inte allt för mycket av att inte kunna citera ISA pĂ„ svenska. För var Ă„r som gick blev den hĂ€r avvikelsen dock allt mer iögonfallande. Det var dags för en uppdatering.

Det jag har gjort i andra upplagan av Revision Àr dÀrför att uppdatera referenser och citat till regler och standarder. Citaten Àr nu Àntligen direkt frÄn ISA, pÄ svenska. Jag har ocksÄ gÄtt igenom och uppdaterat de avsnitt som jag ansÄg fungerade mindre bra. De förÀndringar jag gjort motiverat av detta Àr dock ganska fÄ och inte speciellt omfattande. I huvudsak rör det sig om enskilda formuleringar hÀr och dÀr som var otydliga men det finns ocksÄ nÄgra exempel dÀr jag skrivit om ett eller flera stycken för att tydligare fÄ fram det budskap jag önskar förmedla. Utöver dessa uppdateringar har jag skrivit till ett helt nytt kapitel. Kapitel 4 gÄr nu under rubriken Internationell revisionsstandard.

Anledningen till att jag inte hade ett eget kapitel om revisionsstandard redan i första upplagan var dels att boken kan ses som en genomgÄng och kommentar till standarderna (hur kan man skriva en lÀrobok om revision som inte överensstÀmmer med aktuella standarder!) och dels att boken handlar om mer Àn bara revision sÄ som det Àr föreskrivet i standarderna. Revision Àr ett brett begrepp och Àven om fokus i den hÀr boken utan tvekan ligger pÄ den finansiella revision av företag med spritt Àgande vill jag inte att boken bara ska vara intressant för de som Àr intresserade av denna typ av revision. Det finns all möjlig sorts revision, en del som kallas revision men som i det mesta inte liknar finansiell revision, och annan granskning som Àr ganska lik den finansiella revisionen men som kallas för nÄgot annat. Att ytterligare lyfta fram och fokusera pÄ IAASB:s standarder bedömde jag dÄ som ett steg för lÄngt i riktning mot en snÀv definition av revision. Sedan första upplagan kom ut 2010 har jag tÀnkt om.

För de som Ă€r intresserade av den finansiella revisionen av (frĂ€mst) privata vinstdrivande företag, vilket jag förmodar Ă€r majoriteten av bokens lĂ€sare, Ă€r ett kapitel som förklarar ISA:s struktur och pĂ„ ett övergripande plan presenterar och, sĂ„ att sĂ€ga, ger en karta över regelverket ett viktigt tillskott till boken. Det Ă€r i alla fall min förhoppning. Men Ă€ven för mĂ„nga av de lĂ€sare som inte Ă€r intresserade av, t ex, revision av aktiebolag tror jag att det nya kapitel 4 kan vara anvĂ€ndbart. Ett viktigt skĂ€l till detta Ă€r att Ă€ven de internationella standarderna för offentlig revision (ISSAI) direkt bygger pĂ„ ISA. Detta tĂ€cker in en stor del av den form av revision som den hĂ€r boken behandlar. Övriga former av revision diskuteras (och det gjorde de redan i första upplagan) men behandlas inte nĂ€rmare i boken. Effektivitetsrevision och de mĂ„nga varianter av tillsyn som, t ex, statliga myndigheter utför inom sina behörighetsomrĂ„den, Ă€r sĂ„ledes fenomen och aktiviteter som visserligen faller inom den typ av breda och inkluderande definition av revision som anammas i den hĂ€r boken men som förmodligen krĂ€ver en egen bok för att göra dem rĂ€tta.

Likt den första upplagan kommer Àven den andra upplagan att ganska snart innehÄlla saker som Àr inaktuella, om den inte redan gör det. Som diskuterats ovan spelar det i de allra flesta fall mindre eller ingen roll för boken, givet dess syfte. Nyheter kan dock inte ignoreras och det Àr en av de viktigaste anledningarna till att webbplatsen www.revisionsboken.se finns. För hÀr kan nyheter uppdateras i realtid. De, oftast veckovisa, nyhetsuppdateringarna kommer sÄledes att fortsÀtta. Det Àr Àven min avsikt att hÀr, i större utstrÀckning Àn tidigare, försöka publicera lite lÀngre uppdateringsartiklar om nyheter som skulle pÄverkat boken om den kunat uppdateras i realtid. Ett exempel pÄ ett Àmne som med stor sannolikhet blir föremÄl för en sÄdan artikel Àr den nya revisionsberÀttelsen som trÀder i kraft 2016.

Jag hoppas att du kommer att gilla den nya upplagan av Revision. Besök gĂ€rna www.revisionsboken.se regelbundet för det senaste om revision och – i förekommande fall – hur det pĂ„verkar boken.

[ Den hÀr artikeln publicerades ursprungligen 2015-01-13 pÄ boken Revisions webbplats. ]

Share & Comment

How the business press stabilizes and destabilizes notions of audit failure


The eternal audit expectations gap is never as pronounced as when a company suddenly collapses or when a company announces significant restatements of, or errors in, its financial accounts. In these cases the auditor is dragged out of the shadows and asked why s/he didn’t warn investors and other stakeholders of what was, or was likely, to come. Auditors will here refer to materiality levels and audit standards as a defense, while the accusing users of the audit will refer to the ‘promises’ of the audit—i.e., that the auditor will provide assurance to management’s assertions. These discussions are never fully settled. Only when the auditor loses in court—which very rarely happens—do we approach a settlement of whether the audit was a failure or not. Still, even though the issue is never completely settled the discussion of whether a contested audit was a failure or not nevertheless tend to stabilize over time. But how does that happen?

Building on material I collected for my dissertation I have—together with Gustav Johed—explored this very question, focusing on the role of the media in this process. The result of this exploration is documented as a chapter in Josef Pallas, Lars StrannegĂ„rd and Stefan Jonsson’s anthology Organizations and the Media: Organizing in a Mediatized World.[1] What we found was, as expected, that media play an important role in stabilizing notions of audit failure. But we also found that it is much too simplistic to equate this important role with the media acting as judges over the audit’s fate as a ‘success’ or failure. Instead, we found a much more complex process in which many different actors took part. Sure, the business press had an influence over other actors but so did a number of these actors have over the business press. To bring some analytical order to the process we observed—the debate about the quality of the audit of the financial services firm Intrum Justitia, which in 2003 had to disclose errors in the financial reports due to faults in the accounts of its British subsidiary—we propose three main roles for the media based on patterns observed in the studied material.

First, we notice the (rather obvious) role of the media as an instigator of opinions and propositions. By choosing which stories to publish, the setting of headlines, and through editorials and opinion pieces the media is in a good position to influence the opinions of others that matter. We call this role, the agency role. In the case explored in this study we found the business press to be rather tough in its rhetoric in headlines and so on but at the same time rather restrained in its factual claims and blames. This, we did not have the opportunity to explore in any depth in this book chapter. It would however be interesting to see further analysis about how the style of media reporting affects propositions such as whether an audit is a failure or not. This notwithstanding, whether or not the media have any impact at all depend on how their propositions are taken up by later users.

Second, the business press can play a role as something that other actors ‘use’ and refer to. When the propositions of the business press are picked up by relevant others, the media acts (makes a difference)[2]. We call this role the actor role. Although, it is probably fair to assume that if the business press is to have a role as an actor they must first take an agency role, i.e., publish something, it is worth notice that the absence of the media in the debate could act too. It is always difficult proving a negative and yet, calling for audit failure in the absence of a media debate is probably an uphill battle. Here too, further investigation is warranted.

Third, we found that the media can be used as not only a bat with which to beat down competing arguments or make ones own position more pungent, the media can also be used as, well, a medium. We call this role the arena role. Here, the media serves as a platform for other actors to get their message across. With this we do not imply that the media should be neutral or impartial. What gets printed is after all ultimately in the hands of the business press. Nevertheless, the business press is an important amplifier of other actors’ voices and, as far as we can tell from a one case analysis, the media is more interested in debates and selling copies (advertising) than promoting a specific argument about an audit’s status as a failure or not.[3]

With this study we do not suggest that we have found a solution for the eternal audit expectations gap. There are good reasons to expect that this gap will not only prevail but be sustained and even maintained.[4] What we do suggest is, however, that this study shed some light on how this gap in local and situated cases of alleged audit failures is sufficiently bridged to stabilize the notion of the audit as a failure or not.


  1. Carrington, T. and Johed, G. (2014). How the Business Press Stabilizes and Destabilizes Notions of Audit Failure: The Case of Intrum Justitia, in Pallas, J., StrannegĂ„rd, L. and Jonsson, S. (eds) Organizations and the Media: Organizing in a Mediatized World, pp. 116–131, Routledge.  ↩
  2. Latour, B. (2005). Reassembling the Social: An Introduction to Actor-Network-Theory. Oxford University Press.  ↩
  3. This is, of course, another way in which the business press acts, in a Latorian sense. Still, the purpose in this paper is to draw attention to the ways the business press mediates in the stabilizing and destabilizing of notions of audit failure and not to conduct a full-blown Actor-Network Theory analysis. Hence, we chose the risk of being accused of theoretical inconsistency for what we consider to be gains in rhetorical clarity. Yes, the business press acts when assuming the arena role, but it does so in an interestingly different way.  ↩
  4. Power, M. (1997). The Audit Society: Rituals of Verification. Oxford University Press.  ↩
Share & Comment

Papers 3: it’s getting better


There are still some bugs in my, nonetheless, favourite article and reference manager Papers 3. Most notable is the reading list which seems great in principle—it even sync to the web now—but in practice is rather useless as, more often than not, it simply refuses to add new papers to the list. However, as a paper manager it is now really good. Syncing works, including annotations which now follow the paper between the devises (although free hand written notes is still not two way—but that is apparently in the works). Highlighting have been improved and the reading experience on both the iPad and the Mac is rather pleasant. What I haven’t done in a while is using Papers as a writing reference program Ă  la Endnote. (Presently, I add and manage my references manually.) But maybe it is nowtime to go all in on Papers 3.

Share & Comment

From Die Luft der Freiheit weht to TÀnka fritt Àr stort men tÀnka rÀtt Àr större


Mottoes…

Nevertheless, after six months in northern California the winds of freedom will now blow me back to Uppsala where to think freely is considered great but thinking right is even greater.

Auf wiedersehen Stanford!

Share & Comment

Papers 3: still disappointing


“I finally decided to give it a full try by importing my Papers2 library and starting to write with help of Papers3. So far I am sorry to report significant disappointment and regret. The version is still too buggy.” (Academic workflows on a Mac)

I agree. Sad. So much potential here.

Source: http://blog.macademic.org/2014/03/29/papers-3-still-disappointing/

Share & Comment

Auditing and the construction of accounting reliability (ACAR)


I guess I know what I’ll be working on…

Share & Comment

An empirical test of the hierarchical construct of professionalism and managerialism in the accounting profession (updated)


Update 2013-11-13: The text has been updated to reflect the fact that the article is now published

Research into the tension between professionalism and commercialism in the accounting profession is inconclusive and warrants greater attention. How to conceptualize and measure these constructs are thus pressing concerns. Using questionnaire data from 1646 auditors in Sweden, and applying confirmatory factor analysis and structural regression models within a structural equation modeling framework to a measurement model developed by Suddaby et al. (2009), we find little empirical evidence for the existence of the two logics of professionalism and managerialism (i.e., commercialism) as two higher-order latent constructs shared by auditors. However, we find that two sub-elements of the proposed higher-order constructs do discriminate between each other in a way that could indicate two exclusive value statements in the accounting profession connected to the professionalism-commercialism tension: these are the respective emphases on independence enforcement and client commitment.

This is the abstract to the first article we* publish based on a survey sent to all 3.999 chartered (and registered) auditors in Sweden. I am of course happy to see it in press print** but also a little curious as to its reception. On the hand these kinds of papers can always be dismissed with arguments such as “well of course you didn’t find any correlations – you asked the wrong questions!”. On the other hand: that is kind of our point! We went through great pains to replicate the state of the art in this type of research, just because of this. There is never any “right” or “wrong” questions. What we wanted to know is whether, the model as suggested by Suddaby et al. (2009), can produce valid result with these kinds of methods. Hence, I don’t buy these kinds of dismissals.

On a more positive note I really hope this article will challenge some of the best minds in audit research—from both sides of the quantitative/qualitative divide—to think anew concerning the tensions between commercialism and professionalism. We make some suggestions in the paper but I think there is potential for some really interesting work, seeking to understand what it means to be a professional auditor and how this interplays with demands on the auditor to also be commercially successful.

The article “An empirical test of the hierarchical construct of professionalism and managerialism in the accounting profession” is found at http://dx.doi.org/10.2308/bria-50511.

 

* Thomas Carrington, Tobias Johansson, Gustav Johed, and Peter Öhman.
* * Carrington, T., Johansson, T., Johed, G., and Öhman, P. (2013.) An empirical test of the hierarchical construct of professionalism and managerialism in the accounting profession. Behavioral Research in Accounting, In-PressVol. 25, No. 2, pp. 1-20.

Share & Comment

Keeping up appearances


Recently it was brought to my attention that a conference paper of mine is the third most viewed “publication” in the Uppsala University library database DiVA. This, I have to admit, made me a little embarrassed. Because, people kept congratulating me for this thing, which I could neither understand nor explain. I was completely bewildered why this “work in progress” would be the text that, out of all the things I have written, would get the most attention. I quickly realised that my only real choices—if I did not want to continue the “I don’t know” mantra at the risk of looking stupid for not knowing, or lazy for not finding out—were to either just smile and try to keep up the appearance that this conference paper was some kind of master piece or to go to the bottom of this mystery and try to find at least a partial explanation for the paper’s popularity. The choice was of course easy. How could I not want to know?

Screenshot 2012 12 09 2229

First of all it is worth noting that the database entry is the third most “viewed” on DiVA. This is an important distinction because the paper is not downloadable. (A later published version of the paper can be downloaded from Elsevier but this conference paper version can’t.) On the other hand, there is no way of knowing that the paper is not downloadable when it appears in the list of search results so from that perspective the distinction is not important. What is important is to be clear about that very few people have actually read the conference paper. That a lot of people have clicked on the link to the database entry for the paper in the list of DiVA search results does hence not mean that we can draw any conclusions about the quality of the paper.

In fact, I would submit that the conference paper is not that particularly good. Although I think the empirical parts of the paper are OK, I am not especially proud of the theoretical parts of the conference paper. Fortunately the published version of the paper is much better. The paper is published as An analysis of the demands on a sufficient audit: Professional appearance is what counts! and can be found in Critical Perspectives on Accounting Vol. 21, No. 8, pp. 669-682. As of december 2012 the journal article is cited by one other paper according to Scopus, and by seven other sources by the more generous Google Scholar. And although only three years have passed since its publication—and it hence is not impossible that a flood of references are still to come—I do not expect the journal article to be referenced in anyway nearly similar numbers to the conference paper. The mystery is not why the journal article is not referenced in the thousands but why the conference paper has been viewed so ridiculously often.

So, how can the popularity of the database entry in Uppsala University’s library catalog DiVA be explained? Well, if one search Google for the title (or parts of the title) of the paper not much shows up. This tell us that the answer has something to do with the content of the database rather than the subject or the title as such. Actually, the story of this database entry tell us a lot about the state of audit research in Uppsala, and Sweden more generally, as one soon finds that there is not much of it in this database. Hence, supply is scarce. Simultaneously, demand is apparently high. And in particular demand is high for studies of “low audit quality”. A search for “low audit quality” (in december 2012) result in five hits. Mine is at the top. Three of the five hits are publications from 2012 and only my entry is a text about financial auditing. It would seem that people are really interested in low audit quality. Present and future students hence ought to keep this in mind when choosing subjects for their bachelor and master theses. (And I and my colleagues should also return to the subject.)

From this perspective the popularity of the database entry is however a little ironic because, as is apparent from the discussion above, I changed the title of the paper between the conference and the subsequent publication of the paper three years later. The paper still is about low audit quality but it is definitely not about “audit quality at the low end of the audit quality continuum” as the title of the conference paper reads. It was however submitted as such to Critical Perspectives on Accounting but I had to change the title to “An analysis of the demands on a sufficient audit” as one of the anonymous reviewers made me aware of the nonsense of talking about an audit quality continuum as if it was a single metric or a compound of metrics that could be measured along a single dimension. It is now clear to me (as it should have been already when I submitted the paper for publication) that audit quality is far more complex than that. Actually, I made this observation the main point of the introduction of the journal article. Later I also changed the second part of the title to “professional appearance is what counts”, by suggestion from the editor after the paper was accepted for publication. It was a good suggestion, which I accepted without alteration or hesitation.

The second part of the title is good because it so accurately describes the main point made in the paper. And this is also why I find the popularity of the title of the conference paper so ironic. Because, the main point of both versions of the paper is, as the later title so clearly emphasises, that although quality in a technical sense is important when deciding what is good and bad auditing, what really matter is the appearance of the auditor as professional. And this is ironic because I suspect that this is exactly what is going on here too. People find the database entry because they search for “low audit quality” and  because there are few if any alternatives in the database. But this does not mean that they have to click on the link. They could just leave DiVA and go to Google Scholar instead. The reason why they click on the link, I believe, has to do with the title having such a scientific ring to it, especially the part I later, thanks to the reviewers, came to view as the most flawed part of the paper: “the audit quality continuum”.

If this is true I guess I should be a bit embarrassed by the popularity of (the title of) the conference paper. Because, what makes people click on the link is the part of the paper I am least proud of. Fortunately they cannot read the paper. Furthermore the popularity of the database entry also gave me this chance to make “clever” analogies between the content of the paper and the popularity of the paper. On the balance, I have therefore decided to be happy for the popularity of the database entry, if nothing else for it being such a good indicator that Uppsala University need more audit research! Furthermore, the conference paper may not be the paper with the highest quality I have written, but (for those who haven’t read this blog post) it sure helps keep up the appearance of me as a competent researcher!

Share & Comment

Revisorer Àr roliga


Det sĂ€gs att en av Steve Jobs största talanger var det “reality distortion field” han omgavs av. Detta lĂ„ter som nĂ„got negativt men om man lĂ€ser Walter Isaacsons biografi om Jobs (eller som jag, kortversionen i Harvard Business Review) framgĂ„r det att de som utsatts för detta “fĂ€lt” oftast tycks ha sett det som en positiv egenskap. Och det Ă€r bra. För mĂ„nga ledande revisorer omges Ă€ven de av ett “reality distortion field”. Exempel pĂ„ detta hĂ€mtar jag frĂ„n tvĂ„ olika anföranden av tvĂ„ av branschens ledande företrĂ€dare som jag hade förmĂ„nen att lyssna till igĂ„r kvĂ€ll. I dessa anföranden nĂ€mnde den ena Big 6. Den andra nĂ€mnde Big 7. BĂ„da gjorde det i sammanhang dĂ€r jag hade förvĂ€ntat mig att de istĂ€llet skulle sagt Big 4. Detta Ă€r inget mindre Ă€n fantastiskt eftersom mycket av den kritik som riktats mot branschen har handlat just om koncentration, bristande konkurrens och “problemet” Big 4. Men det problemet Ă€r alltsĂ„ löst nu. Revisorer Ă€r roliga.

Som forskare förbehĂ„ller jag mig – och har alltid förbehĂ„llit mig – rĂ€tten att vara kritisk mot branschen. FöregĂ„ende exempel kan ses som en sĂ„dan kritik. Men precis som det positiva med Steve Jobs “reality distortion field” inte var att fĂ„ folk att se saker pĂ„ ett nytt (hans) sĂ€tt utan att ocksĂ„ fĂ„ dem att tro pĂ„ att det som de tidigare trott var omöjligt faktiskt Ă€r möjligt tror jag det ligger nĂ„got djupare bakom talet om Big 6/7. Genom att bjuda in nummer fem, sex och sju ger Big 4 dem en plats vid bordet vilket i sin tur inte bara ger dessa byrĂ„er en möjlighet att vĂ€xa in i Big 6/7 rollen utan Ă€ven skapar en förvĂ€ntan om att de ska leva upp till den rollen. Det Ă€r positivt.

Sedan 2008 har jag varit exekutiv ledamot för Revisionsakademin. Innan det var jag Revisionsakademins stipendiat frÄn Är 2003. Efter nio Är med Revisionsakademin Àr det emellertid nu dags för mig att tacka och lÀmna stafettpinnen vidare till min (Ànnu inte utsedda) eftertrÀdare.1 Med tanke pÄ detta och allt som Revisionsakademin gjort för den svenska revisionsforskningen (och mig personligen) kÀnns det dÀrför ocksÄ rÀtt att hÀr fokusera pÄ det positiva. Och den kanske mest positiva observationen jag gjort under Ären med Revisionsakademin, ibland med förvÄning men alltid med glÀdje, Àr hur revisorer, speciellt i ledande positioner, engagerar sig i och bekymrar sig för frÄgor som det vÀxande revisions- och granskningssamhÀllet, hur ökade krav pÄ ansvarighet trÀnger ut ansvarsfullhet, osv.

Det kÀnns bra att beslutet att lÀmna min post som exekutiv ledamot Àr fattat och att det nu Àr offentligt. Samtidigt kommer jag förstÄs sakna Revisionsakademin och, framförallt, dess tvÄ Ärliga möten. Jag har lÀrt mig otroligt mycket under de hÀr Ären inte bara om revision och redovisning utan Àven om hur de slipade damer och herrar som utgör akademins ledamöter (vilka inte alla Àr revisorer) navigerar bakom och framför kulisserna för att fÄ saker gjorda. Jag kommer att sakna de mÀnniskor jag lÀrt kÀnna i revisionsakademin, vilka jag nu sannolikt inte kommer trÀffa lika ofta. För revisorer Àr roliga.

Att revisorer Àr roliga visste jag visserligen redan frÄn min karriÀr som revisorsassistent i fotbollslaget Andersen Donkies. Det skulle nÀmligen varit lÀtt att tjÀna pengar pÄ Donkies om det gÄtt att spela pÄ ett Arthur Andersen-EuropamÀsterskap i fotboll. Donkies morgonmatcher höll alltid Berlinklass! DÀrefter sjönk emellertid kvaliteten i takt med den ofrÄnkomliga tillnyktring som följer av att springa fram och tillbaka efter en boll. Nu var jag visserligen mÄlvakt. Men i princip.

En annan princip – och den hĂ€r försöker jag leva efter – Ă€r att hĂ„lla mitt ord. Det hĂ€r blogginlĂ€gget Ă€r emellertid tyvĂ€rr ett avsteg frĂ„n den principen. En av akademins ledamöter frĂ„gade nĂ€mligen mig gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng efter gĂ„rdagens möte vad han skulle blogga om i morgon. Jag hade inget bra svar pĂ„ det sĂ„ istĂ€llet svarade jag att jag visserligen inte skulle blogga i morgon men att jag visste vad jag skulle blogga om – om jag skulle blogga. Och nu har jag skrivit ett blogginlĂ€gg. Hm. Kanske var dock – nu nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det – hans syfte med bloggpratandet inte sĂ„ mycket att fĂ„ uppslag till vad han skulle skriva om utan ett sĂ€tt att fĂ„ mig att ta upp bloggandet igen. SĂ„ledes kanske jag inte bör kĂ€nna mig skyldig till ett principbrott utan istĂ€llet som ett offer för hans “reality distortion field”. Vem vet. Revisorer Ă€r roliga.


  1. 1. Anledningen till att jag slutar Ă€r att jag har allt för mĂ„nga projekt som konkurrerar om min uppmĂ€rksamhet. Det gör att jag anser att jag inte lĂ€ngre har den tid och energi som krĂ€vs för att pĂ„ ett konstruktivt sĂ€tt driva Revisionsakademins frĂ„gor framĂ„t och ta de nya initiativ som krĂ€vs för att Revisionsakademin fortsatt ska spela den ledande roll akademin har nĂ€r det gĂ€ller att verka för kunskapsförsörjning och kunskapsutveckling inom revision, redovisning och sammanhörande omrĂ„den.  ↩
Share & Comment

The Mirror Cracked


When company managers, analysts and other “users” look at the numbers in a financial report, many claim not to recognize the company the report is supposed to represent. For them the changes introduced by the implementation of International Financial Reporting Standards (IFRS) in 2005 are not merely technical, but epistemological. Accounting used to be a mirror of “economic reality”. Admittedly it was an imprecise mirror, continuously debated and refined by accounting scholars and standard-setters, but a mirror nonetheless. The theoretical description of this worldview was the correspondence theory of truth. Given the constant fine-tuning of the mirror, change within this paradigm was normal, as better correspondence between financial reports and the reality they reported on was constantly sought. With the introduction of IFRS however, the changes burst its paradigmatic borders and ushered in a number of pivotal changes, such as more judgement, a shift from objective verifiability to intersubjectivity as the criterion for reliability, and a shift from historical cost valuation of assets, to market (or market aspiring) valuations of some assets. Arguably, accounting is no longer adapting to the mirror metaphor. The mirror has cracked.

[ … ]

Continue reading “The Mirror Cracked” (in pdf format) published in Mercury 2012, Vol. 1, No. 2 (Autumn), pp. 60-63.

Share & Comment

The history of the modern audit profession — told by an Ngram


Ngram: audit, bankruptcy, accountability

Ngram: audit, bankruptcy, accountability Source: Google Ngram Viewer
Share & Comment

Är vĂ€sentlighet alltid vĂ€sentligt?


I det senaste numret av Balans (2012:4 sidorna 40-41) stĂ€ller jag under rubriken “Redovisningen kan bli fel trots att revisorer gör rĂ€tt” frĂ„gan om vĂ€sentlighet, sĂ„ som det Ă€r definierat idag, alltid Ă€r vĂ€sentligt? Det frĂ„gan syftar pĂ„ Ă€r de slutsatser som Christensen et al.1 drar av att krav pĂ„ revisionen i form av vĂ€sentlighetsbelopp Ă€r högre (beloppen lĂ€gre) Ă€n den inneboende osĂ€kerhet som finns i redovisningen. I förlĂ€ngningen kan man frĂ„ga sig om det betyder att revisorn Ă€r pĂ„ vĂ€g att bli irrelevant. Visserligen tycks det rimligt att ju mer möjligheterna minskar för revisorn att hitta fel, desto mindre relevant blir revisorn. Men det betyder förstĂ„s inte att revisorn inte tillför nĂ„got vĂ€rde. TvĂ€rtom torde behovet av revisorn, nĂ„gon som granskar siffrorna, öka nĂ€r osĂ€kerheten i redovisningen blir större.

Problemet med att revisorns möjlighet att finna alla fel minskar (genom att redovisningen blir komplexare) Àr enligt min mening istÀllet att det pÄverkar förtroendet för revisorn. FörvÀntningarna pÄ revisorn Àr, och kommer nog fortsÀtta att vara, att revisorn ska finna alla fel (trots att det torde vara en omöjlighet under de bÀsta av förutsÀttningar). Dock Àr det i precis i det hÀr sammanhanget vÀsentlighetsbegreppet blir som mest relevant och intressant. SÄ lÀnge revisorn finner alla vÀsentliga fel, dvs. fel vars kÀnnedom skulle pÄverkat en investerares beslut, torde nÀmligen de flesta vara nöjda.

Vad kan dÄ göras? Att Àndra definitionen av vÀsentlighet2 skulle med ett Alexanderhugg lösa de motsÀttningar som redogörs för i artikeln mellan revisorers vÀsentlighetsnivÄer och redovisningens osÀkerhet. Det skulle dock inte lösa problemen med revisionens legitimitet. För det mÄste en (eller fler) av tre saker intrÀffa:

  1. Revisorns rapportering mÄste nyanseras pÄ sÄ vis att den kan spegla osÀkerheten i revisionen. DÀr revisionen inte kan uttala sig om med rimlig sÀkerhet om att revisionen funnit alla vÀsentliga fel, bör den heller inte göra det.
  2. Redovisningsreglerna mÄste Àndras sÄ att osÀkerheten i redovisningen kommer ner pÄ nivÄer som revisorn kan uttala sig om med rimlig sÀkerhet att alla vÀsentliga fel Àr funna.
  3. FörvÀntningarna pÄ revisionen mÄste förÀndras. Men efter +40 Är3 med revisionens förvÀntningsgap ska vi kanske inte hoppas allt för mycket pÄ den lösningen.

Avslutningsvis vill jag poĂ€ngtera att min artikel i första hand Ă€r en kommentar pĂ„ Christensen med kollegors artikel och i andra hand dess applicerbarhet pĂ„ HQ-fallet. I vilken utstrĂ€ckningen HQ, HQ:s revisorer, Finansinspektionen och RevisorsnĂ€mnden gjort rĂ€tt eller fel kan jag inte sĂ€ga mycket om och försöker dĂ€rför att inte uttrycka nĂ„gon stĂ„ndpunkt om detta. Mitt resonemang bygger pĂ„ att vi ponerar att, framför allt, Finansinspektionen och RevisorsnĂ€mnden bĂ„da har rĂ€tt–vilket i sig kanske kan tyckas vara ett kontroversiellt antagande. Givet detta antagande stĂ€ller jag mig sedan frĂ„gan hur vi kan förstĂ„ den uppkomna situationen och vad den förstĂ„elsen fĂ„r för konsekvenser. Vad som Ă€r rĂ€tt, fel, verkligt och overkligt hĂ€r i vĂ€rlden Ă€r inte trivialt att komma överens om. Det Ă€r bland annat dĂ€rför vi har domstolar och organisationer som Finansinspektionen och RevisorsnĂ€mnden. DĂ€rför tycker jag inte att det Ă€r en alltför galen tanke att, Ă„tminstone som en arbetshypotes, definitionsmĂ€ssigt utgĂ„ frĂ„n att bĂ„de Finansinspektionen och RevisorsnĂ€mnden har rĂ€tt.

.


  1. Christensen, B., Glover, S. & Wood, D., “Extreme Estimation Uncertainty in Fair Value Estimates: Implications for Audit Assurance”. Auditing: A Journal of Practice and Theory. (Accepterad för publicering.) ↩
  2. Se t ex ESMA:s “Consultation on Considerations of materiality in financial reporting”. ↩
  3. Humphrey, C., Moizer, P. & Turley, S., (1992). “The audit expectations gap – Plus ca change, plus vest la meme chose?” Critical Perspectives of Accounting, 3(2). ↩
Share & Comment

Är Ekonomprogrammet i Uppsala Sveriges bĂ€sta ekonomiutbildning?


Uppsala universitet ligger i topp i samtliga tre rankingar. NÀr det gÀller ekonomrankingen Àr det som vÀntat sÄ att de större och Àldre universiteten liksom Handelshögskolan kommer högt, dock med intressanta uppstickare i form av Högskolan i Jönköping och Högskolan pÄ Gotland (Uranks rankingresultatrapport 2011)

Urank har gjort en ranking av universitet, och enskilda utbildningar i Sverige. GlĂ€djande – och lite överranskande mĂ„ste jag medge – kommer de fram till att Ekonomprogrammet i Uppsala Ă€r Sveriges bĂ€sta ekonomutbildning. Trevligt. Men vad Ă€r Urank? Det slĂ„r mig att “oberoende”, vilket Urank beskriver sig som, Ă€r en vĂ€rdefull etikett nĂ€r varumĂ€rket redan Ă€r starkt, som t ex för de stora revisionsbyrĂ„er jag intresserar mig för i min forskning. NĂ€r jag aldrig förut hört talas om det som Ă€r oberoende noterar jag dock att jag skulle ha föredragit nĂ„gon annan förtroendeskapande etikett framför oberoendet. Kan denna kĂ€nsla Ă€ven ha bĂ€ring pĂ„ min syn pĂ„ revisionsbranschen?

Share & Comment

Revisionsboken.se citerad i Balans


Under rubriken “Riskbedömningen blir allt viktigare” citeras mitt blogginlĂ€gg “Ett misslyckande för IFRS” pĂ„ följande vis pĂ„ sidan 7 i Balans nummer 11/2011:

Thomas Carrington, lektor i revision vid Uppsala universitet, menar att som regelsystemet och International Financial Reporting Standards (IFRS) ser ut i dag har vi inga garantier för att vi inte fÄr ett nytt HQ. Det Àr förstÄs fullt möjligt att RevisorsnÀmnden har fel i sin bedömning av Dyrefors revisionsinsats. Men om nÀmnden har rÀtt, och om Finansinspektionen har rÀtt i att tradingportföljen var kraftigt övervÀrderad, fÄr vi helt enkelt finna oss i att den hÀr typen av situationer kan komma att uppstÄ igen, sÀger han.

Fars generalsekreterare Dan BrĂ€nnström delar Thomas Carringtons syn…

NĂ„gra reflektioner:

1. Jag har verkligen inget emot att bli kallad lektor i revision. Min officiella titel Àr dock lektor i företagsekonomi. Universitetslektor om man ska vara petig.
2. Kul att Fars generalsekreterare delar min syn och inte tvĂ€rt om 😉1
3. Min text Àr bÀttre i deras version. Gillar hur de stÀdat upp mitt sprÄk. (JÀmför med originaltexten nedan.)
4. Som sÄ ofta i tryckt media saknas sjÀlva referensen/url-en. Men det Àr ok. Google lÀr ju peka den intresserade lÀsaren till originaltexten (eller hit!).

“Ett misslyckande för IFRS” publicerades ursprungligen pĂ„ www.revisionsboken.se/2011/10/19/ett-misslyckande-for-ifrs/ den 19 oktober 2011. Texten Ă„terges nedan i sin helhet.


Ett misslyckande för IFRS?

Eller för Finansinspektionen? Eller för RevisorsnĂ€mnden? För de kan inte alla ha rĂ€tt. Eller kan de? Bakgrunden till de hĂ€r frĂ„gorna Ă€r RevisorsnĂ€mndens (RN) meddelade tidigare idag (18 oktober 2011) att–med undantag för nĂ„gra mindre dokumentationsmissar–fria HQ:s revisor Johan Dyrefors frĂ„n de misstankar Finansinspektionen (FI) riktat mot honom.

FI har anklagat Dyrefors för att inte ha fullgjort de skyldigheter som lagen krÀver genom att inte reagera pÄ att HQ Banks tradingportfölj var kraftigt övervÀrderad. RN menar emellertid att revisorn inte kan lastas för eventuella redovisningsfel eftersom han i allt vÀsentligt följt god revisionssed. Detta föranleder Dagens Industri (Di) att frÄga Peter Strömberg, chef för RN:

Hur kan sÄ stora tradingförluster vara osynliga i Ärsredovisningen utan att revisorn har gjort nÄgot fel?

Det han sÀger Àr att vid revisionen sÄ fanns det inte sÄ stora tradingförluster. De gÄr ju bÄde upp och ner. Vad vi ska göra som revisorsnÀmnd Àr att vi ska pröva revisionsinsatsen och vi kan inte kritisera en revisor om det inte Àr otvetydig fastslaget att han har gjort fel. Det Àr vi som har bevisbördan för det.2

Det Àr möjligt att det Àr ett avsteg frÄn best practice, men det Àr inte det vi ska titta pÄ utan vi ska se pÄ huruvida det finns vÀsentliga fel i hur han har uppfattat redovisningsfrÄgorna och det har vi inte kunnat se att han har gjort.

HĂ€r finns det anledning att stanna upp och begrunda vĂ€sentlighetsbegreppet lite nĂ€rmare. Enligt revisionsstandard Ă€r [i]nformation [
] vĂ€sentlig om ett utlĂ€mnande eller en felaktighet kan pĂ„verka de beslut som anvĂ€ndaren fattar pĂ„ basis av informationen i de finansiella rapporterna. Graden av vĂ€sentlighet beror pĂ„ postens eller felets storlek och pĂ„ omstĂ€ndigheterna kring utelĂ€mnandet eller felet. VĂ€sentlighet Ă€r dĂ€rför mer en frĂ„ga om en tröskelnivĂ„ Ă€n en grundlĂ€ggande kvalitativ egenskap som informationen mĂ„ste ha för att vara av vĂ€rde. VĂ€sentlighetsbelopp Ă€r sĂ„ledes inte nĂ„got som en revisor bestĂ€mmer utan nĂ„got som revisorn försöker göra sig en uppskattning av. Hur en investerare skulle agera om hon eller han kĂ€nde till ett tĂ€nkt fel pĂ„ X kronor Ă€r ett exempel pĂ„ den typ av frĂ„gor en revisor bör stĂ€lla sig nĂ€r hon eller han sĂ€tter de vĂ€sentlighetsnivĂ„er som ska vĂ€gleda designen av–graden av precision pÄ–revisionen. I praktiken anvĂ€nder sig revisorn ofta av olika former av nyckeltal för att sĂ€tta vĂ€sentlighetsnivĂ„er eftersom “hur skulle en investerare agera?” i olika situationer Ă€r en frĂ„ga som Ă€r omöjlig att svara pĂ„ innan de olika situationerna har uppstĂ„tt. Konstateras kan hur som helst att RN inte finner anledning att ifrĂ„gasĂ€tta revisorns bedömning av vad som Ă€r vĂ€sentligt i detta fall.

Men, för att parafrasera Di, “hur kan sĂ„ stora tradingförluster” inte vara vĂ€sentliga? Svaret Ă€r förmodligen sĂ„ enkelt att de faktiskt Ă€r vĂ€sentliga. Men, som RN argumenterar, sĂ„ var förlusterna inte sĂ„ stora nĂ€r revisorn gjorde sin granskning. En annan komplicerande faktor Ă€r att Ă€ven om vĂ€sentlighet bör definieras utifrĂ„n anvĂ€ndarperspektivet sĂ„ kan revisorn knappast tvingas arbeta med vĂ€sentlighetsnivĂ„er som Ă€r lĂ€gre Ă€n den inneboende volatilitet som finns i redovisningen. Det vill sĂ€ga, hur ska revisorn med nĂ„gon som helst sĂ€kerhet kunna uttala sig om en tillgĂ„ngs vĂ€rde inom ett spann pĂ„ sĂ€g +/- 5 procent om den inneboende osĂ€kerheten i vĂ€rderingen Ă€r högre Ă€n sĂ„. Denna problematik gĂ€ller i varierande omfattning för i princip alla tillgĂ„ngar dĂ€r det saknas en likvid marknad. Med andra ord, vi kan inte klandra revisorn för att IFRS leder till stora svĂ€ngningar i vĂ€rdet pĂ„ en tradingportfölj. Ur det perspektivet skulle man kunna hĂ€vda att det intrĂ€ffade inte Ă€r ett revisions- eller kanske ens ett redovisningsmisslyckande, utan ett misslyckande för IFRS.

Det Àr förstÄs fullt möjligt att RN har fel i sin bedömning av Dyrefors revisionsinsats. Men om de har rÀtt, och FI har rÀtt i att tradingportföljen var kraftigt övervÀrderad, dÄ fÄr vi helt enkelt finna oss i att den hÀr typen av situationer kan komma att uppstÄ igen. Och det kanske ocksÄ Àr meningen. I samband med FASB och IASB:s utveckling av ett nytt, gemensamt konceptuellt ramverk noterar de nÀmligen att:

In considering the issues related to 
 reliability, as well as standard-setters’ experience with assessing reliability, the boards observed the existence of a variety of notions of what the concept means. For example, some constituents focus on verifiability to the virtual exclusion of the faithful representation aspect of reliability (FASB, 2006, Par. BC2.26).

IstÀllet för att försöka fÄ redovisningens intressenter att förstÄ hur FASB och IASB menar att innebörden i begreppet reliability ska förstÄs valde de bÄda standardsÀttarna att helt enkelt byta ut begreppet mot faithful representation eftersom further efforts to explain what reliability means did not seem likely to be productive (FASB, 2006, Par. BC2.27).

Mot en sÄdan bakgrund kanske det inte Àr sÄ konstigt om revisorns jobb har blivit svÄrare pÄ senare tid.


  1. 1. Se Ă€ven bildtexten som lyder: En stor del av turbulensen kring HQ kan hĂ€rledas till IFRS. Det menar Thomas Carrington, universitetslektor i Uppsala. Han fĂ„r medhĂ„ll av Fars generalsekreterare Dan BrĂ€nnström. ↩
  2. 2. Mot bakgrund av att revisorn i det hĂ€r fallet fick en erinran för bristfĂ€llig dokumentation, betyder det att en slutsats som kan dras frĂ„n det hĂ€r uttalandet Ă€r att en revisor som slarvar med dokumentationen har större möjligheter att slippa (allvarliga) pĂ„följder frĂ„n RN Ă€n en revisor som dokumenterar sina fel? ↩
Share & Comment

A new URL


In lack of “real content” here is another meta-post about this slowly changing web site.

I have changed the root URL from “www.carrington.se/wordpress” to “www.carrington.se/blog”. This is an example of the kind of SEO suicidal move one can afford when one doesn’t have a lot of readers. Still, there is a real chance that spammers will be the only “readers” around for a while. Nonetheless, this is move I have wanted to do for a long time in order to streamline the link structure with the parent site www.carrington.se. Until now the change has however not made much sense as the real mess with regards to link structure is the parent site that, for reasons I can’t remember anymore, I once upon a time choose to build with iWeb. Now the time has come to abandon iWeb and changing the url of this blog is a first preparatory step in that process.

Update 2011-06-30: iWeb is now finally history for me. As a bonus result the style of the website is now more coherent and the link structure more logical.

Share & Comment

Rearranging the furniture


I have decided, as of today (March 2011), to move my personal stuff over to thomascarrington.net – a tumblr blog. When I say move I don’t mean that I will remove the posts categorized as personal from this blog and repost them on the tumblr blog. But I will shift my attention to thomascarrington.net for everything not research, teaching or otherwise ”work” related. I have noticed that I find it liberating to have different forums for different types of content. Different (imagined?) audiences I guess.

I predict that this move will make me share more, post more, and – who knows – maybe even write more. So if you are interested in following my more random, non-academia related stuff (well, there will probably be some of that too over there) – please follow me over to thomascarrington.net.

Share & Comment